Semlan blev ett offer för lost in translation

Efter en lång hård dag i skolan hade vi bestämt att träffas hos Rebecka som har ugn (vilken lyx!), det skulle bli semelbak. Vi började med en stor shopping på Super U, mataffären här och vi letade febrilt efter olika viktiga ingredienser. Efter att ha fått be flera långa kunder om hjälp att plocka från de övre hyllorna blev jag och Sandra överlyckliga när en fransk liten tant bad oss om hjälp. Glada över att få prata franska bad vi henne om hjälp att få tag på florsockret, den så viktiga ingrediensen. Vi berättade om vår svenska specialitet som vi skulle baka och hon rekommenderade starkt pulvret jag höll i handen.

Under baket tittade vi med stora ögon hur bullarna växte i ugnen. Mandelmassan gjordes med florsocker i och grädden klickades på. Med tungan hängandes utanför garnerade vi toppen med florsockret. Förväntansfulla satte vi oss ner jag, Sandra och Rebecka och gjorde oss redo för de storslagna semlorna. Efter Sandras första bett frågor hon, "hm var det något på min tallrik innan? För de smakar nästan lite salt" "Neeej" svarar vi " det måste bara ha varit den biten". När vi alla fått ta del av våra mästervärk inser vi snart vart felet ligger. Pulvret som vi så fint pudrat på var inte florsocker utan kemikalier, rättare sagt bakpulver om vår franska förstått rätt. Så semlorna som skulle ha blivit en riktig höjdare blev ätbar men med en väldigt konstig mage som växte och omvandlades under resten av kvällen.

Nog om semlan, ska försöka en gång till men då skippar vi florsockret... Har i alla fall fått ett par riktigt fina åk nu på sistone och på skidor dessutom. Gick en lavin/glaciärkurs i helgen och fick leka "klättra upp ur glaciärspricka" leken och sick-sacka mellan sprickorna. Fint, fint var det att glida nerför Vallee Blanche en helt molnfri dag.

Vill virka!

Så livet går vidare i Chamonix och oj en månad har snart gått. Jag har gjort diverse danser och annat för att framkalla snö och tillslut hörde gud mina böner. Nu har det snöat i flera dagar och jag har fått puder åk som jag bara trodde fanns i fantasin. Går en lavinkurs här nere så har blivit lite besserwiesser som går runt och briljerar med nördkunskap. Men det kan vara rätt skönt att kunna härnere. Jag har också införskaffat utrustning som en annan prylbög.

Skolan rullar på bra och franskan börjar sakta men säkert ta sig. Min käre professeur Olivier lämnar oss för Grenoble imorgon och det kommer bli skönt med förändring. Han springer runt som en duracelkanin och kastar pennor omkring sig och har inte hört ordet variation yttras på 20 år. Inget ont om honom han har säkert många bra kvalitéer men jag måste erkänna att det ska bli skönt med ombyte.

Mina klassisar fortsätter att imponera, det äldre klientelet framför allt. De verkar aldrig tappa stinget och varje kväll är de som 15 igen redo för nya äventyr. Jag som tillhör de yngre på kursen har istället blivit kallad farmor efter kommentaren vid en filmkväll, ”men snälla ni…kan vi inte ha lampan tänd så jag ser när jag virkar”
Eftersom vi är två Hannor blir jag ibland H2 eller för det mesta det misstänksamma smeknamn Hanna Hasch vilket myntades av läraren Olivier. Det hela har en rimlig förklaring för H på franska uttalas Hasch, det framgår dock inte i diverse telefonböcker där jag numera är langaren nummer 1.

Har akut garnbrist måste fixa bil för att kunna stilla min abstinens.