Den där tacosen kommer aldrig gå att få ihop

Att vara arbetslös har många dåliga sidor. Tristessen, skammen och kanske framför allt att man har en tendens att bara spendera. Som min käre farfar Ernst säger "det finns två sätt att bli rik, det ena är små utgifter eller så har man stora inkomster". Just nu är det första inte alltför smått och nummer 2 är ju läskigt nära nollpunkten. Om man vänder på det så finns det ju många fördelar med att vara mångsysslare (vilket är ett ord som jag själv föredrar framför arbetslös, klingar lite bättre...kärt barn har ju många namn). Man kan vara hemma och socialisera sig på helgerna och sen resa på små resor under vardagarna och så fick det bli.

Började med Uppsala, där jag blev slagen av min Wii-fanatiske mellanbror i snowboard, tennis och golf! Med Carro och Joanna blev det mindre prestige med lugnt filtslappande i park på lördagskvällen tillsammans med ost och kex.

Vidare mot Estocolmo för att möta upp Sandra. Sandra som jag skulle möta upp efter hennes jobb men som glömt mobilen i jobbskåpet inne på Stadium som redan larmats på. Medan hon irrade runt i hopp om att stöta på mig vid Sergels torg fick pappa Tobbe Westin tillslut tag på min pappa som kunde lämna ut mitt nummer. Precis innan de tänkt ropa ut på hela Åhlens att "Hanna, 21 år saknas, hon bär en randig tröja, en väska över armen och ser bortkommen ut. Sandra väntar vid informationen på bottenplanet" fick Sandra tag på mig genom en lånad telefon. Sedan när vi kom hem till henne visade det sig att hon haft telefonen i väskan hela tiden men att den stängts av för att en vattenflaska läckt.
Dagen efter kom flera gamla Chamonix-are och vi hann med både thaimat i en husvagn på Djurgården, frysbadstävling för fötterna, mat på Medborgarplatsen och Stockholms brantaste väg. Natten intogs hos Rebecka och dagen därpå började med bakelse till Rebecka som fyllde år och fortsatte med att Ida, Joanna och Karin kom. Tacos blev det till mat såklart och burritosen fylldes alldeles för fulla såklart. Man lyckas alltid ta sig vatten över huvudet när det gäller att stänga en tacos. Därför ska jag sluta använda "ta sig vatten..." och istället säga nåt i stil med "den där tacosen får du aldrig ihop". Så om någon säger "jag har 4 tentor näste vecka och har inte pluggat och så ska jag hinna flytta samtidigt" då svarar jag "nej du den där tacosen får du aldrig att gå ihop".
Senare blev det ett måste till min garderob, en blommig playsuit från Beyond retro. Alla sommarens femkamper - here I come! Jag visste nog inte det stora behovet förrän jag skaffade en hederlig byxdress. Sen om playsuiten kände sig som i sitt rätta element på en fest på KTH vet jag inte riktigt.
Men jag ska hitta en plats där även en playsuit får vara sig själv.

Värmland det är nåt särskilt med det

TIllbaka i Sverige, yeey!

På besök i Värmland och Kenny Bräck is back! Överraskade de gamla med ett besök och det var nära att jag orsakade en hjärtattack. Sen blev det en tur på stan som sig bör. På vägen mötte vi en gammal bekant som kommer från Edane, mormor och morfars gamla hem. Tydligen hade en ung kille byggt ett riktigt stort bygge som inte riktigt passade in i den bygden. Det var ett intressant samtal som aldrig slutade att ge mig nya fina uttryck till min egen vokabulär. Apropå att killen var singel - "Ja han kan ju få vem han vill, det är ju bara att han vrider på knappen så står kvinnorna på kö". Eftersom han var singel och ett sådant väldigt kap fick jag blickar som om att han kanske vore ett byte för mig, den här unga killen. 40 år visade det sig att han var men oooh så framgångsrik. Tackat nej till jobb på världsbanken i New York men "är inte alls märkvärdig", "nej han är precis som vanliga". Sen bollades det tillbaka till hans civilstatus och funderingar varför det här kapet saknade livspartner i sitt stora hus. "Jag har aldrig sett någre fruntimmer där utanför" "Nej jag undrar hur han är om han luter åt de andre höllet..höhö". Nu är det Dr Phil som gäller med mormor.

Ludvika, yes!
En stad som har allt. Det är inte bara Docklands som har rave, no way även på Ludvikas gator går det ravebyxor lösa med remmar fladdrandes till nästa kvarter. Det är inte bara Stureplan som har stekare, nene de har vi även på Solo aka "lilla Spyan" och skumpan flödar som aldrig förr. Det är inte bara Silja Line som har porrstänger, nejnej Trädgårn ligger inte långt efter och som för övrigt kändes precis likadant som för tre år sedan och thank God for that! Det är inte bara västra Värmland som har raggare, nej du dom glider även på Storgatan och Grottvägen i min hemstad. Det är inte bara Stockholms inner som har mammaledighets invaderade fik, jorå så att de finns i Ludvika också och det är jag med min ledighetspatrullen (arbetssökande, mellan två jobb, mångsysslare föredrag jag), nattjobbarna och mammorna som får slåss om kaffepåtåren på Ludvikas smultronställe, café Engel.