Yrväder till frisyr

Svårt det här med hår. Jag har hela mitt liv förbannat mitt lockiga och alltför tjocka hår. När jag tog mitt steg ut ur tonåren tog jag nog också ett steg ifrån mitt hårkomplex. Så efter 20 år kunde jag acceptera det. Nu är då frågan när man har haft en frisyr så vill man ju förnya. Gör jag det ljust vill jag snart ha det mörkt igen och vice versa. Det verkar som om det är förändringen som ger kicken. Hur klipper man då ett lockigt hår.. För att få idéer googlade jag självfall och hoppades på inspiration.
Det här var det jag hittade och hur det blev med inspirationen vet jag inte men om jag ska till frissan kan jag i alla fall ta med mig nåt att ivsa hur man inte vill bli att se ut så har en risk eliminerats.

Frisyren är osäker men hösten är klirrad. Pol-kand, det kan nog bli nåt det där. Statsvetenskap på heltid, jag tror jag kommer falla för det men man vet aldrig. Är lagomt glad på det svenska antagningssystemet. Min franska franskakurs räknas nog inte till universitetet i Sverige. En franska steg 3, 10 år gammalt går bra men en termin i Frankrike för 2 månader sen är lite för klent. Nej de tycker vi inte om!!

Idag -> mot Stockholm. Iväg från jobbet och slänga sig på tåget och ta pulsen på storstan. Karin är där och jag och Ida passar på att hälsa på henne, hoppas på ett möte med Sandra och gärna en snabbvisit av Victoria. Många förhoppningar på helgen, får se vad den ger, massor med största sannolikhet.

Micro är överskattat!

För att liva upp den dystra och regniga sommaren hade jag tänkt bära en blommig riktig sommarklänning till jobbet. Ett gammalt loppisfynd som passar en sommar som denna. Numera en ballongklänning där jag tagit bort allt som påminner för mycket om lekisfröknarnas examensklänningar från -92 vilket innefattar axelvaddar, ner till vaden-längden samt 2 dm långa ärmar. För att vädra den hade den hängt ute på balkongen alltför länge för att göra den för fuktig och kall för att ha på sig. Jag brukar värma mina strumpor i micron när de är fuktiga så för lat för att gå till torkskåpet så började jag mickra klänningen. Efter en omgång var den väldigt varm men fortfarande för fuktig för att ta på sig. In en omgång till blev det och jag gick ut för att hämta tidningen för att ha till min macka och fil o flingors tallrik. När jag kommer in känner jag en mystisk lukt som inte är leverpastej eller musli. Jag slänger mig mot micron och river ut klänningen men försent. Den har redan börjat ryka och de brända hålen ger mig en förklaring till den otrevliga lukten. Så nu vet jag inget aluminium, metall, ägg eller klänningar i micron...

Jag har nog kommit på mitt sätt för att bli känd. Allas drömmar är ju att få stå på scen och bli en stjärna. Jag har hittat min nisch, luftgitarr-spelare. De har haft air-guitar VM i Finland, vilket jag tyvärr missade. Men nu blir det till att träna så att jag kna ställa upp i nästa SM och sedan bara fortsätta klättra upp mot toppen!

Fred och kärlek är ungdomens budskap

Har avverkat årets festival, Peace and Love i Booorlänge. Vi hade bunkrat med brassestol, ölkorv, liggunderlag, öl och parasoll förstås - allt för att få den optimala festivalupplevelsen. Listan av konserter var som ett eget komponerat blandband med allt det goda från ett smörgåsbord av bara det allra flottigaste och dyraste. Lykke Li, Moneybrother, Ratatat, M83 med flera bjöd alla på galna dansformationer. Till Sofia Karlsson fick jag känna mig riktigt blödig och släppa en tår samtidigt som jag nynnade på Flight of the Conchords..."I'm not crying, I'm just cutting onions".

Jag vet att jag brukar använda mig flitigt av "ja, man är ju inte 20 längre" men här var väl egentligen första gången som det verkligen passade in. Känns ju hemskt att säga att man vid 21 års ålder känner sig medelålders till skillnad från de omkring, då har man hamnat fel. När jag, Carro och Bella gick förbi ett tält med ett gäng teens ropar de efter oss varpå vi svarar något i stil med, "lammkött ain't for us". Till svar får vi "vi är artooon". Ut ur mig kommer utan att jag kan stoppa det såklart "ja men man är ju inte 20 längre" och blixtsnabbt kastar en av de i ansiktet på mig "HA, du har ju aldrig ens varit 20". Där satte vi punkt.

När jag tänker på helgen med Fred och kärlek och två nätter i tält ser jag hur vi på lördagens morgon kommer upp och det fortfarande är lugnt omkring oss bland tälten där alla är döda efter gårdagens upptåg. Vi sätter oss och har det fint i några solstolar och under ett parasoll och tunar in Melodikrysset på p4 som sig bör en härlig lördag morgon. Ut över campingen skrällar Anders Eldemans stämma ut och hittar på kluriga frågor om hunden Lurvas och en instrumental "Du är min man". Samtidigt lägger någon vid vårt tält en patiens och gårdagens tidning ligger framme för frukost läsning. Livet är allt bra härligt.



Båt är bra fint. Efter en dag vid Playa del Skuthamn tog Karlsson med oss ut i sin skuta. Som ett barn på julafton så testade jag vattenskidor. Kul som attan men jobbigt som bänkpress. Så träningsvärken har suttit där den hör hemma kan man minst säga. Tack vare ett gäng översociala vänner så blir det mycket badande och jag är den första att haka på. Hoppas, hoppas bara att vädret håller i sig nu till semestertiderna som de säger över kaffet på jobbet.

Tager du, JA!

Vilken helg, helt okej och mer därtill. Fick ett fint bubbel hos Jennie på fredagen som fortsatte hos mig i galenskap. Skåpbilen rullade sedan mot trädgårn' och där slog vi klackarna i det skumpa nedstänkta taket och riverdance-steppade mot den kletiga heltäckningsmattan.

Oj men lördagen erbjöd kussen Ullis och Patriks bröllop i Nynäshamn. Jag vill också gifta mig. Sällan jag blir så blödig som när man ser andra gråta. Det blev karnevalgång ut till klipporna med kazoo där de vigdes inför den fina grå himlen och man hörde vattnet klucka. Jaa, kan det bli bättre? I brist på riskorn flög snabbmakaronerna runt det nygifta paret. Dansgolvet blev grymt bra och jag fick skaka loss med kusiner och syskon och det hela avslutades med varmkorv som grädden på moset så att säga.



Föresten mitt golfteoriprov gick vägen. Så nu har jag bara uppspelet kvar. Det svåraste men jag är ändå ett steg närmare det där kortet.

Kvällskurs is the shit

Igår var en stor dag, det var ju val! Det är lite speciell känsla att gå in där i gamla skolan och lägga en röst som förändrar Sverige... Hm ja riktigt så kanske det inte är, ska inte överdriva men jag känner ändå stort ansvar. Det är lite av en vuxengrej känns det som, lite som att kunna dricka ett glas vin med någon eller att gå ut och gå med en annan.

En annan vuxengrej är att gå på kvällskurs, ensam!
Check!

Känns som om jag numera tillbringar stor del av min lediga tid på golfbanan ihop med Jerry, Jonny, Kenneth, Sanchit och gänget. Det är ett skönt gäng på 40+ som verkligen håller låda. De drar skämten som säkert varje medelålders man drar på kurserna. Men vi har det kul ihop, funderar på att bjuda hem alla goa glada på en räkfrossa eller om Kenneth får stå för en pubkväll i hans gillerstuga.

Jobbar på fabriken

Yes, jag har fått jobb! Jo så är det, ett tvättäkta sju till fyra kneg. När allt såg ut att bli en sommar i tristess. Hade verkligen sett framemot att bli ett hemmabarn med en lugn sommar utan tidiga morgnar med jobb. Men efter några veckor i lugnet började känslan av onyttighet smyga sig på som en lömsk figur bakom min rygg. Inte för att jag inte hade något att göra, herrn och frun i huset har snabbt kommit med en ny uppgift när jag fullföjt en annan.
Det är nog ombyte av miljö jag saknat. Nu när det inte blev hemtjänst, vem ska jag då diskutera väder med varje dag, höra hur barnen trivs eller varför inte lyssna till klassiker kommentaren, något i stil med att "karlar inte kan göra det direkt som man ber de om, för jag lät disken stå men tog han den....?". Men jag ska inte gå och vara ledsen, ABB also got it going. Nog för att jag blivit kallad en "kontorsråtta" så har fikarasterna på Reflexen fortfarande sitt att komma med. Här kanske inte "gubben"/"min karl" diskuteras fullt så mycket men HVDC har sina guldkorn. Varför inte 45-årig man som irriterar sig över att fotboll, hockey och handboll får så mycket utrymme i media. Så när han berättar om hans arrangerande av taekwondo-VM i Göteborg och hur inte en enda journalist dök upp eller när han drömmer tillbaka till när Sverige slog en japan i karate så kan jag inte annat än bli medryckt i hans rörande beskrivning. Att vissa sporter diskrimineras är ju usch och fy, vilket blir ungefär mitt svar på hans långa utläggning, "ja nej så ska det ju inte vara", eftersom jag har lite svårt att känna riktigt så starkt för det hans hjärta brinner för, kampsporter har väl aldrig riktigt varit min grej...
Efter två dagar som administratör kände jag att det var skönt med helg. Inte sagt att jag tröttnat men mycket nytt tåls att tänka på men ska bli kul att kunna göra lite själv men det kommer ju mer och mer, gjorde min första reseräkning själv igår, yees!

När jag kom hem igår på natten hade jag punka. Bilen pyste så jag trodde det var motorn men det visade ju sig vara däcket. Så nu är det helt platt men Carl och Martin använde sina magicfingers även kallat domkrafter och fick av däcket som satt som berg i Volvon.

Måste sova, det finns för lite tid på kvällen. Det är sjukt, kvällen går alltid så fort. Det är som om man tar av kvällen och ger till förmiddagen, not ok!

Den där tacosen kommer aldrig gå att få ihop

Att vara arbetslös har många dåliga sidor. Tristessen, skammen och kanske framför allt att man har en tendens att bara spendera. Som min käre farfar Ernst säger "det finns två sätt att bli rik, det ena är små utgifter eller så har man stora inkomster". Just nu är det första inte alltför smått och nummer 2 är ju läskigt nära nollpunkten. Om man vänder på det så finns det ju många fördelar med att vara mångsysslare (vilket är ett ord som jag själv föredrar framför arbetslös, klingar lite bättre...kärt barn har ju många namn). Man kan vara hemma och socialisera sig på helgerna och sen resa på små resor under vardagarna och så fick det bli.

Började med Uppsala, där jag blev slagen av min Wii-fanatiske mellanbror i snowboard, tennis och golf! Med Carro och Joanna blev det mindre prestige med lugnt filtslappande i park på lördagskvällen tillsammans med ost och kex.

Vidare mot Estocolmo för att möta upp Sandra. Sandra som jag skulle möta upp efter hennes jobb men som glömt mobilen i jobbskåpet inne på Stadium som redan larmats på. Medan hon irrade runt i hopp om att stöta på mig vid Sergels torg fick pappa Tobbe Westin tillslut tag på min pappa som kunde lämna ut mitt nummer. Precis innan de tänkt ropa ut på hela Åhlens att "Hanna, 21 år saknas, hon bär en randig tröja, en väska över armen och ser bortkommen ut. Sandra väntar vid informationen på bottenplanet" fick Sandra tag på mig genom en lånad telefon. Sedan när vi kom hem till henne visade det sig att hon haft telefonen i väskan hela tiden men att den stängts av för att en vattenflaska läckt.
Dagen efter kom flera gamla Chamonix-are och vi hann med både thaimat i en husvagn på Djurgården, frysbadstävling för fötterna, mat på Medborgarplatsen och Stockholms brantaste väg. Natten intogs hos Rebecka och dagen därpå började med bakelse till Rebecka som fyllde år och fortsatte med att Ida, Joanna och Karin kom. Tacos blev det till mat såklart och burritosen fylldes alldeles för fulla såklart. Man lyckas alltid ta sig vatten över huvudet när det gäller att stänga en tacos. Därför ska jag sluta använda "ta sig vatten..." och istället säga nåt i stil med "den där tacosen får du aldrig ihop". Så om någon säger "jag har 4 tentor näste vecka och har inte pluggat och så ska jag hinna flytta samtidigt" då svarar jag "nej du den där tacosen får du aldrig att gå ihop".
Senare blev det ett måste till min garderob, en blommig playsuit från Beyond retro. Alla sommarens femkamper - here I come! Jag visste nog inte det stora behovet förrän jag skaffade en hederlig byxdress. Sen om playsuiten kände sig som i sitt rätta element på en fest på KTH vet jag inte riktigt.
Men jag ska hitta en plats där även en playsuit får vara sig själv.