Robot med parkinson

Tank vilka fina blommor de har pa Baaali. Och folket har ar sa treevliga. Det ar svart att beratta att man varit pa Bali med dalmal utan att det blir som ett klockrent citat ur Masjavlar. Hon har i alla fall valdigt ratt for det ar valdigt fint pa Baaali. Hon missade att beratta att havet ar valdigt smutsigt sa nar man surfar och badar far man zick-zacka mellan stora stockar och plastforpackningar. Surfingen har anda varit over forvantan. Har kampat runt bland vagorna och det har gatt battre an jag trodde. Har lyckats surfa med en hel del vagor men ocksa tumlat runt i en hel del ocksa. Har fatt lite tips av balaneserna och det har hjalpt men det kravs nog ett liv vid stranden for att bli sa bra som de. Pa eftermiddagen kommer alla sma Bali-kids ner med sina sma brador och flyger runt en som bin och man kanner sig minst sagt klumpig nar man plaskar runt i vagorna.

Surfingen har dock satt sina spar och de ar inte nadiga. Har brant upp mitt ansikte och pa grund av dalig traning innan har jag fatt en olidlig traningsvark. Sa just nu staplar jag runt som en flammande robot med Parkinson. Forhoppningsvis kommer man inte kunna steka ett agg pa min kind imorgon sa att jag kan ta mig ut i havet igen och jobba pa mina surffardigheter.

Besokte Bounty igar, ett av discoteken som har bombats och det var med en ganska olustig kansla man dansade dar inne och tankte pa vad som hant aren innan. Inne pa dansgolvet hade de neonfargade burar som man kunde dansa i och jag kanske kan sammanfatta med att Bounty inte riktigt var min cup of tea. Da foredrog jag Espresso bar, ett stalle med liveband och som bara fortsatte spela nar folk fick onska en lat for 35 kronor.

Nar man passerat olika lander har man lagt marke till de olika nationaliteternas forsaljningsknep. I Kambodja sa alla forsaljare, "Hello lady, wanna have a look?", i Kina strackte sig vokabularen bara till "Hallaa" och har pa Bali ar de valdigt rakt pa sak. Har sager de helt enkelt bara "Hello miss...I love you". Sa det kanske var det som Gunilla i Masjavlar foll for, deras narhet till sina kanslor.

Fick en glimt av paradiset, foll for frestelsen och syndade.

Nar vi insag att vi skulle bli fast i Thailand i en veckas tid bestamde vi oss for att fly roriga Bangkok till stranden. Det mest lattillgangliga var Hua Hin och det visade sig vara ett tvattakta Gran Canaria. Pa stranden flockades det av nyblivna svenska pensionarer som hyrde lagenheter under vintern. Man kande sig minst sagt blek i jamforelse med alla morkbruna och skrynkliga daddlar som hade intagit staden. Pa solstolen horde jag hur Skovde borna gjorde sig bekanta med Fagersta folket och alla hurrade av gladje nar en svensk restaurangagare gick forbi och marknadsforde sin artsoppa och pannkaka. Aven om det inte ar riktigt vad man tanker sig nar man reser till en annan varldsdel klagade jag inte over att fa nagra dagar pa stranden efter ett hogt tempo och manga timmar pa buss.

Efter mitt besok i Bangkok rads jag inte langre doden for jag vet hur vackert paradiset ar. Det ar inte den liggande guld Buddhan aven om den var fin utan det ar Chauchak market. Resten av resesallskapet var sugna pa shopping men jag tveksam och hade pa akta pappa-maner tagit med mig en bok om jag blev uttrakad men oj sa fel jag hade. Chauchak market hade over 15000 stand men det var en viss del av marknaden som foll mig i smaken. Sakert hundra stand med bara egendesignade klader och smycken, det ena plagget snyggare an det andra. Frestelsen blev for stor och pengarna brande for mycket i fickan. Ett guldarmband gjort som ett mattband kunde inte passat mig battre och boken i min vaska trycktes langre och langre ner ju fler sma affarer jag passerade.

Ar just nu stationerad i Kuala Lumpur och tagresan plus bussresan hit gick som planerat. Vid gransen blev jag dock lite nervos nar jag laste reglerna over hur man skulle se ut for att komma in i landet. "Hippy characteristic" utseende var inte under nagra som helst omstandigheter tillatet. Om man da ar osaker pa vad hippy egenskaperna ar gick aven det att utlasa:

1. A person who wears a singlet or waitcoat without innerwear.
2. A person who wear shorts which are not respectable.
3. A person who wears any types of slipper or wooden sandals, except when these are a part of a national costume.
4. A person who wears silk pants that do not look respectable.
5. A person who has long hair that appears untidy and dirty.
6. A person who is dressed in impolite and dirty-looking manner.

Jag forbannade mig sjalv over att jag inte tvattat haret pa ett tag och att jag endast iford overrock forsokte passera passkontrollen. Som tur var verkade de inte sa harda pa reglerna pa mandagar sa aven Sara i sin flipflops fick komma in i kungariket.

Langsamma, lyckosamma Laos

Laos, landet dar allt gar otroligt langsamt. Bussarna snirklar sig for bergen i 20km/h, maten steks i ultrarapid och om det ar lugnt pa dagen ska vi inte tala om hur det ekar pa gatorna efter klockan 23. Sa fran ett stokigt och livfullt Kambodja anlande jag till detta lugn och jag njot av stillheten i bergen. Luang Prabang hade storslagen natur som jag fick komma nara inpa, lite for nara. Halkade under en vandring rakt ner i ett lerhal och ar numera blamarkt pa rumpan for resten av resan. Lite elefantridning och vattenfall kunde vi trycka in pa turen dar vi stannade over natten i en by. Pa kvallen kickade vi nan volleybolls variant med en flatad korgboll med killarna i byn sa att de fick sig ett gott skratt. Klockan 5 pa morgonen darpa vacktes vi av den stora trumman i byn och lag sen och halvsov till ljudet av tupparna som gal. Nast pa programmet stod kajakpaddling och det blev en fin tur pa floden genom djungeln. Nar vi kom till sista delen borjade guiden bli lite skeptisk om vi verkligen skulle fortsatta paddla pa grund av strommarna. Men jag och Vickan kande oss fit for fight sa vi fick oss en snabbkurs i forspaddling, nagra knep hur man vander kajaken och sen var det direkt i. Nagon hjalp av guiden kunde vi glomma, har gallde det att klara sig sjalva. Jag satt bakom och forsokte styra det basta som gick och folja dar gudien akt vilket tillslut blev omojligt eftersom han hela tiden gjorde snabba vandningar at olika hall. Nar vi med adrenalinet pumpandes i kroppen tog oss in i en rapid (fors), hor jag Victoria skrika till och vi aker rakt ner i ett hal som uppstatt av alla strommar runt stenarna, vattnet forsar over oss och vi ar overtygade om att vi ska valta. Nagon sekunder senare marker vi att vi lever och sitter kvar i kajaken och vi kunde fortsatta annu mer peppade ner langs med floden.

I Luang Prabang fick vi se mycket tempel, mata munkarna med ris pa morgonen da de vandrar genom stadens gator och cykla runt bland de lugna gatorna. Jag prisade verkligen den fina staden till gudarna, tills en kvall. Den sedvanliga packningen skulle ske pa vart guesthouse pa kvallen och da upptacker jag det som inte far handa, mitt moneybelt med VISA kort, passet, pengarna, korkortet allt viktigt jag ager och har ar borta! Jag sliter ut alla grejer jag har, halvvags ut genom dorren marker jag att jag inte har nat pa mig, slanger pa mig en klanning och med Victoria i halarna springer vi till internetcafet dar jag sist minns att jag hade det, 3 timmar tidigare. Saken ar den att klockan ar 12 pa natten och nar vi springer kilometrarna mot internetcafet marker jag att omkring mig ar det tyst som i graven och allt jag tidigare sagt om det fridfulla Laos har nu blivit min mardrom och det sista jag vill ar att bli fast i landet som inte ens har en svensk ambassad. Val pa gatan minns jag inte vilken igenstangd port jag varit i sa jag bankar pa ett flertal tills jag plotsligt hor nan oppna. En tjock liten man kommer ut fran en affar, bankar pa en av de fa dorrarna jag inte bankat pa och dorren oppnas och turen var med mig for dar fanns mitt moneybelt inlast i ett kassaskap och helt orort.

Vang Vieng, en by mitt ute pa vischan i Laos hade nagot som lar vara storsta attraktionen for unga turister i landet, tubing. Man fick hyra en stor badring och sen glida ner langs med en flod och stanna emellanat pa barer dar man kunde aka stora hanggungor sa man slangdes ut i vattnet, den ena hogre och laskigare an den andra. Det spande bra pa framsidan av kroppen efter de magplasken.

Sedan blev det vidare till huvudstaden Vientiane och problemet med Bangkoks flygplats blev svarlost. Var plan att ta bussen till Bangkok och sen flyga till Kuala Lumpur var ju bara att glomma sa i brist pa andra resmal slutade det hela med att ta bussen vi redan bokat och sen fortsatta med tag till Malaysia pa det forsta lediga, en vecka senare. Tagbiljetterna skulle tydligen hamtas ut langt borta sa vi skulle fa de vid gransovertradelsen klockan halv 7 pa kvallen. Efter en hel del diskussioner lyckades jag fa de att ga med pa att vi bara skulle behova betala en biljett om vi mot formodan skulle missa de. Sa star vi dar vid gransen och ska slussas in i passkontrollen. Vi forsoker forgaves ringa biljettkontoret men inget svar och efter att ha retat upp granspolisen och i radsla att missa var buss blir vi tvungna att fortsatta in utan nagra biljetter. Nar vi satter oss pa bussen ser vi bara framfor oss hur vi blir fast i Bangkok mellan poliser och demonstranter och allt kanns valdigt morkt. Da visar det sig att det ar annu en passkontroll och en liten gnutta hopp tands hos oss igen. Sa plotsligt nar vi skriver vara arrivalkort star de bara dar som en raddande angel i noden och ger oss vara VIP kort ut ur den annars sa svarlamnade staden.

Val i Bangkok marktes det inte sa mycket av oroligheterna mer an att det fanns mycket poliser och militarer i farten. Pa torsdag ar det kungens fodelsedag och vi har flytt till hans hemstad langre soderut sa vi far se hur kalas det blir.

AngkorWhat?

Angkor Wat, vilket stalle. Vi hade bestamt oss for att upptacka de stora tempelomradena med cykel och det var perfekt. Gled runt mellan tuctucsen och klattrade pa lite tempel emellanat. Pa vissa stallen var vi helt ensamma och kunde klattra runt lite som vi ville bland de stora rotterna som borjat klattra sig in i templen. Traffade nagra munkar pa vagen hem fran Angkor Wat och vi fick oss en trevlig pratstund. Nar munkarna skulle ta kort pa mig ihop med en av munkarna skulle jag lagga armen om honom, som ett akta "hela ganget" foto. Istallet for att lagga sin arm om mig vilket jag forvantade mig flog han ivag som om jag vore pestsmittad och den andra munken ropade, "you can't touch a monk". Hoppsan sa jag och vid nasta fototagning fick han sta pa betryggande tva decimeters avstand for att inte riskera nagot.

Pa kvallen fortsatte turen till nasta heliga plats i Siem Reap, AngkorWhat? bar. Namnet gav manga tillfallen till missforstand men var mer overbefolkat an de riktiga monumenten och hade betydligt hogre ljudniva.

Har bytt ett rorigt Kambodja mot ett valdigt lugnt och stillsamt Laos. Flog namligen till Luang Prabang igar och har hittills inte slutat att imponeras av det har fina lilla landet. Har fatt mig en kanelbulle, en buffe for 5 kr, en utomordentligt trevlig cykeltur och for att inte tala om de snalla oranga munkarna som vandrar runt i den lilla staden. Overallt i Luang Prabang star det smoke free area och det foljs nog ganska bra for de enda jag sett roka ar tro det eller ej...nagra munkar.

Grytan lopte amok

Kampot, en tillsynes lugn och fridfull stad pa Kambodjas landsbygd som lag vackert langs med en flod och bara tva mil fran havet. Ju mer vi upptackte av staden forandrades dock var idylliska bild. Mitt bland alla sma hus och hostel reste sig en tva meter hog mur, toppad av flera varv av staltrad. Innanfor murarna gomde sig Kampots fangelse vilket mer liknade ett museum fran 1800-talet an ett anvant fangelse. Vi smog oss runt sa nara vi vagade for vi ville inte reta upp vakterna som satt i sina vakttorn och spanade ut over omradet. Innifran hordes rop och det kandes ratt skont att vart guesthouse lag pa andra sidan staden. Pa vagen hem i sakert avstand fran fangelset fick vi se Kampots morka sida, alla hundar. I Kampot liksom andra delar av Kambodja har varje hushall en hund som vaktar utanfor egendomen varje kvall och de ar minst sagt gastvanliga. EFtersom Kampot saknar gatubelysning blev hemvagen en skrackfylld vandring nar hundarna gick ihop i gang och kommunicerade med varandra mellan stadens kvarter. Efter att ha blivit upplard med att alla hundar utanfor Sveriges granser har rabies blev varje mote med en hund som gick til anfall som att se doden i vitogat. Med en sten i handen och Maria svingandes med sin vaska lyckades vi kampa oss igenom gatloppet.

Kampot ligger granne med Bokor national park, vilket var en stor och fin djungel med en Hill station pa toppen. Dar hade fransmannen under 1920-talet byggt kyrka, casino och lite annat men som nu var lamnat ode efter Roda khmerernas invasion. Det var riktigt haftigt att smyga runt i de ode danssalarna och receptionerna och de tidigare sakert sa vackra vaggarna pryddes nu av skjuthal och kallaren hade blivit omgjord till fangelsehalor. Lunchen intogs pa Hill stationen och till mat var det en god khmerisk Amok gryta. Tyvarr hamnade den inte i min mun utan i mitt kna. Curry och beiga byxor gar inte sa bra ihop och min enda losning var att ta min sjal som ett hoftskynke for att var nagorlunda anstandigt kladd. Efter lunchen var det dags for ett vattenfall och lite vandring i djungeln. For att ta sig ner till vattenfallet var man tvungen att fira sig ner langs med tva stockar med hjalp av en lian. Nar jag precis tycker att jag galant glidit ner a la Tarzan stil halkar jag till och blir hangandes pa sidan i famnen pa en fransman som lyckats radda mig i sista sekund. Rod om kinder och diverse skadade kroppsdelar kommer jag loss och vandringen kan fortsatta in bakom vattenfallet. Trots skador pa hedern och benen kandes allt vart det nar jag stod innanfor det danande vattnet och ser djungeln skymta bakom.

Kampot fick mina byxor men i gengald bjod staden pa goda shakar, lite grottklattring och ett studiebesok pa en Khmerisk fodelsedagsfest. Mitt pa gatan i ett talt var det stort kalas och runt om stod massor av folk inklusive vi och tittade pa. Inne bland overflodet av mat och tarta sprang gatubarnen och norpade at sig tomburkar och mat som blivit kvarlamnad av gasterna. Konstigt att se kontrasterna sa tydligt som dar.

Nu befinner jag mig i Siem reap, Angkor Wats hemstad. Sa harnast ar det tempeltur som star pa programmet.

Heart of Darkness

Tredje gangen gillt, sitter annu en gang pa ett svettigt internetcafe fortfarande i Phnom Penh och andas in Asiens fuktiga luft. Phnom Penh har visat sig vara mycket mer ordnat och rent an vad jag hort fran olika hall. Det ar langa boulevarder, fina utsikter over vattnet och trottoarer till och med.

Har i Phnom Penh ar det Pol Pot som har varit reseplanerare och satt rutten over saker som skulle besokas. Grona Lunds temat med Vikingagungan har verkligen inte hallt i sig for dagens besok var sa langt fran Lustiga huset man kan komma.

Besokte Tuol Sleng, det okanda fangelset som gjordes om fran skola till tortyrplats. Det var svart att halla tararna borta nar man fick se alla korten pa manniskorna som hamnat dar och aldrig fick se utsidan igen. I samma veva besoktes aven Killing fields, ett fridfullt, gronskande omrade en och en halv mil utanfor staden som hade ett forflutet som inte overensstamde med dagens lugn. Overallt var stora djupa gropar, som kratrar i marken och vid flera stod skyltar som berattade om hur manga offer som fatt bli begravda dar. Mitt bland allt hemska stod ett stort minnesmonument som visade tusentals manniskoskallar och klader fran alla manniskor som fatt satta livet till pa den har platsen. Det var verkligen en helt overklig kansla att vandra runt dar med tanke pa vad som hant och nar jag kom fram till skylten "Please don't walk through the massgraves" visste jag inte vad jag skulle tanka och allt kandes helt sjukt. Var tuctuc forare, Kim tog med oss till Lighthouse orphanage, ett barnhem for fattiga khmerer ofta fran landsbygden som inte hade nagon annanstans att ta vagen. Vi kopte 50 kilo ris till barnhemmet, spelade volleyboll med pojkarna och fick se oss omkring pa omradet vilket var valdigt intressant.

Phnom Penhs uteliv har aven fatt sig en kontroll och det klarade testet. Pa det stora utestallet i staden bestallde unga khmerer in helror och namnet pa stallet, "Heart of Darkness" passade skrammande bra med tanke pa stadens historia.

Nasta hallplats blir Kampot, sa jag hoppas att jag det erbjuder en bra kompott av Kambodjas guldkorn.

Smaskar sjoborre och aker tidernas langsta Vikingagunga

Sitter pa ett svettigt internetcafe i centrala Phnom Penh i Kambodja. Framfor mig springer en 15 cm lang odla och ute pa gatan springer kackerlackorna och fladdermossen flyger over mig, allt ar som det ska alltsa. Anlande idag fran grannlandet Vietnam och det var en minst sagt lang resa langs med Mekongdeltat, tilv timmar for att vara exakt med samma vita kor och hus pa palar. Som om tyskan inte varit nog hamnade ett tyskt par pa samma bat som oss och inget ont om tyskar men... De tyckte att eftersom vi satt och sneglade i vara bocker medan vi akte och hade strandkanten vid vart fonster skulle vi byta med de sa att de skulle fa basta mojliga filmvinkel. Det var inte populart hos oss eftersom de inte verkade vaga fraga nagon av de andra vuxna utan bara de som var halften av deras egen alder. Sadant tycker vi inte om.

Phu Quoc oarna i Vietnam var nog en perfekt plats for en honeymoon for tva. Det funkade dock for en honeymoon for fyra ocksa. Vi lag pa stranden och hade det skont vilket behovdes. Tog en tur ut med en bat och trots blasten och stormen var det en fin tur med fiske och snorkling. Fick prova pa ra sjoborre, innanmatet da inte taggarna och det smakade helt okej och skulle tydligen gora mig stark sa jag hoppas det har effekt.

Dagen da vi skulle ta baten in var inte mindre blasig den. Vi satte oss och insag inte vilket ode vi gick till motes. Det borjade stegvist gunga mer och mer och tillslut var det som en konstant "Vikingagungan" pa GronaLund i tre timmar. Overallt spydde folk och personalen pa baten fick springa och hamta spypasar och torka bort det som hamnat utanfor. Med en pase i hogsta hugg lyckades jag tillslut somna in i nagon orolig somn. En stund senare vaknade jag av tidernas techno och nar jag slog upp ogonen mottes jag av tva kampande tuppar pa storbildsTV:n framfor mig. Gungandet hade nu avtagit och istallet var alla passagerare djupt inne i tuppfaktningen som sandes.

Val inne pa fastlandet i Rach Gia slutade inte oturen for dar blev vi lurade och korda till en bensinmack for att dar hoppa pa bussen mot gransen. Nar vi vagrade betala det de begarde, fyra ganger sa mycket som vi hort tidigare och tvivlade pa om detta verkligen var busstationen skrattade vietnameserna och sa att vi inte var kloka att sadana priser finns inte och klart att busstationen ligger har. Efter en lang diskussion fick vi i alla fall aka vidare i taxin och en km bort lag ju busstationen och dar kostade biljetten som vi hort tidigare.

Har i Phnom Penh bor vi vid vattnet och har det riktigt fint. Det ar litet slitet i kanterna bara, en vattenfylld ratta flyter pa vagen in, golvet har stora hal och ar lappat, ena gardinen saknas, lampan i taket ar trasigt men till hostelets forsvar sa betalat jag bara ungefar 10 per natt sa jag ska inte klaga. Man far vad man betalar for. Maten i kvarteret ar inte fy skam den. Fick en storslagen kycklinggryta med kokosmjolk for 20 kr sa jag ar nojd sa lange magen ar glad.