Kina mot Chennai, bytt ar bytt

Befinner mig nu i ett svettigt och intensivt Indien. Nog var Kina intensivt alltid men på den svettiga skalan vinner nog Indien. Min Kina vistelse var i alla fall till belåtenhet utom en miss. Fick nyheten av några australiensare på hostellet att deras muren besök hade blivit lite mer utöver det vanliga. När de spankulerade runt uppe på muren dagen efter oss träffade de på Josh Hartnett, ni vet den där skådisen i det där gripande verklighetsdramat Pearl Harbour. Tydligen spelade han in en film i Kina och han må vara en dålig skådespelare men ingen skugga över honom eftersom han tydligen varit trevlig mot dem. Vet inte riktigt om ett möte med honom där skulle vara rättvist mot muren eftersom den då skulle få konkurrens men detta säger jag inte för att vara bitter men nog träffar jag hellre muren än Josh.

Flygresan från Kina blev inte riktigt som andra flygresor. Kvällen innan slutade senare än tänkt vilket medförde att jag var som en zombie under hela flygresan och helst av allt däckade direkt i flygstolen. Lyckligtvis fick jag dela flygresan mellan Beijing och Kuala Lumpur, Malaysia med 100 gruppresande kineser. I Kina verkar utvecklingen i resandet stanna vid ungefär Mulle-ålder. I klädda samma kläder, kepsar, id-brickor runt halsen och gåendes två och två i led reser de här vuxna människorna världen över. Som en klass 3 sig bör tog kineserna som var i åldrarna 30-65 kort på allting och var allmänt spända på deras resa. Eftersom jag var i stort sett den enda västerlänningen på planet blev jag ett främmande inslag i deras resa. Det slutade med att alla ville ta kort med svenskan och jag fick sitta och lyssna på kinesen bredvid mig när han skålade och tjattrade med sina vänner och smaskade i sig nötter. Jag hoppas de får kul på sin resa och att de hittar nya bästisar brevväxla med på ”lägret”.

Smälter ju i ärlighetens namn inte in direkt i Indien heller. Att gå i kortbyxor och t-shirt kamouflerar mig inte heller särskilt mycket så i fortsättningen blir det mer åt det indiska klädmodet men jag skippar nog saris, än så länge. Igår var slutet på en veckas firande av Ganesha, guden med snabeln. Gatan fylldes med lastbilar med stora skulpturer av Ganesha och skrikande män kroppsmålade i rött. Glädjen de spred togs ner lite av pick-upen med kulsprutan och brandbilen som var redo att attackera folket när det behövdes. Lyckligtvis blev det inga upplopp och de kunde sätta ner sina skulpturer i havet som de brukar göra. Jag och min kära mor kunde lugnt strosa ner på stranden och se det portabla tivoli som varje söndag var på stranden i Chennai. Alla karuseller var dock handdrivna så jag skonade de som vevade med att tygla mitt karusell beroende .

Nu är det dags för att lämna vinden vid havet och entra Chennais inre hetta och puls.

Being Beijing

Har blivit lamnad idag i Beijing under ett langsamt farval. Mitt kara resesallskap tog taget ner till Shanghai, natttag med staplats. Ihop med min ipod valde jag att flanera runt pa Tiamen square, Himmelska fridens torg i skenet av alla lampor och neonskyltar. Fotade en hel del kineser i sina poseringar framfor diverse monument. Som straff var jag ocksa tvungen att vara ett exotiskt inslag i kinesernas fotoalbumet eftersom de tog kort pa mig.

Det ar lite av en ny grej for mig att vara ensam sa har pa resa. Maste val medge att det den har gangen bara handlar om en natt, men anda! Tanken att alla runt omkring an tittar och tycker man ar konstig som ar ensam slar mig men jag skjuter undan den for battre tankegangar. Istallet njutet jag av att bara sitta och titta pa alla kineser och deras flygande drakar som ar omkring mig. Det ar skont med Kina for man behover aldrig kanna sig radd aven fast man ar sa annorlunda mot alla omkring an. Hade jag gatt sjalv i Spanien en kvall hade jag kant mig mycket mer obekvam an nu!
Nar jag kom till ena delen av torget mottes jag av 30 st stor barnskridskogrupp som kom speedandes i en klunga som om hela torget var tackt av is. Antar att det bara ar i Kina man far se 8-aringar pressa sig fram pa rullskridskor som det mest prestige fyllda elitloppet klockan 8 pa kvallen mitt i stan.

Nu hackar Indien i horisonten, tar namligen flyget imorgon bitti mot varmare trakter. Kanns lite trakigt att lamna Beijing, jag gillar staden, manniskorna och hostellet jag bor pa far fem svampar av fem mojliga.

Platsen ar fortfarande Beijing men idag ett soligt Beijing. Trodde att solen var blott en vision langt bakom fororeningarna och nagot man skulle ut pa landet for att se men idag har himlen varit klar bla. Hade turen att det var sa igar ocksa da muren bestegs med svett och darar. Hade planerat att ta en buss fran Beijing ut men traffade en man pa vagen som kunde kora oss dit istallet for efter harda forhandlingar en helt ok summa. En liten minibuss blev fardmedlet som sag ut som om man tagit en fiat och dragit ut den pa hojden och lagt till ett sate darbak. Skruttig utsida fick ge efter for displayen i solskyddet pa forarplatsen och basladan under satena. Resan praglades darfor av kedjerokande chauffor som uppmanade mig och My att dansa till den harda kinatechnon med tillhorande porrdansande kineser pa displayen. Som namnt tidigare hade jag an en gang turen att fa den kvickaste foraren av de alla. Troligtvis ar han med i nan slags underground tavling i att kora om sa manga bilar som mojligt pa snabbast tid med samst motor. Maste medge att de pirrade lite i magen nar vi var nara att mota fem stycken fordon pa den tva filiga vagen eller nar vi girade om pa insidan av en lastbil. Klarade mig trots allt helskinnad ut\r annu ett rally.

Har fatt ta del av den kinesiska klubbmusiken pa andra satt an i hans bil, tack och lov. Ihop med ett gang pa hostelet blev det ett besok pa ett utestalle har i Beijing. Hade blivit tipsat om ett stalle som skulle heta Babyface, vilket inte lat sa lovande och det var de inte..det var stangt. Istallet blev det grannen och det var en riktig hit med lysande sablar att faktas med kineserna med och flertalet mystiska rum med kuddar dar kineserna kunde sysselsatta sig.

Har inte lang tid kvar nu i Beijing och det kanns lite trist. Det ar lite diverse annorlunda saker har som jag inte kan saga att jag gillar men som anda hor till. De har mycket allmanna toaletter i hutong (gamla bostadsopmraden) omradena. De bestar av ett hal i golvet och ca 70 cm hoga vaggar mellan halen. Dar sitter kineserna och laser tidningen och roker samtidigt som de gor sina behov. Sa har man glomt sitt eget tidsfordriv till toan ar de bara att snegla over axeln pa nagon annan. En last kineserna har ar det standiga spottandet. Det ar ingen vanlig loska utan det borjar med arbetande anda nerifran halsen och blir en rejal loma som ofta hamnar framfor an nar man gar pa gatan. Pa gatan ser man ocksa de sota pyjamaskineserna framat kvallningen. Vuxna tar pa sig flanell eller siden pyjamas med sota monster pa och gar ut i dem som mysklader, ser valdigt roligt men skont ut. Trots loskande atervander jag garna till Beijing i framtiden.

Sveriges peking

Tva dagar till har forlopt har pa Leo hostel, dit bade svenskar och andra backpackers samlas. Har tagit del av det Beijing som alla svenska turister gor nu ocksa. Igar blev det Himmelska fridens torg. Lyckades fanga nagra fina japanska och kinesiska fotominer i forgrunden till Mao. Idag fick jag se alla busslaster av svenskar som skeppas till Silk market, marknaden med alla fejkklader och vaskor. Jag ska inte bara skylla pa de, gjorde fast nagra kap sjalv ocksa efter harda forhandlingar. Halften av alla forsaljare kunde prata lite svenska sa man kande sig lite som pa Kanarieoarna igen.
Tog oss ut pa en sidogata for att fa lite lunch och dar var engelska aterigen nere pa noll. Valdigt mystiskt kandes det dock nar jag horde nagon kvinna sjunga hogt pa kinesiska. Nar jag vande mig om fick jag se en liten TV dar de visade "Sa som i himmelen" fast dubbad pa kinesiska, och Mikael Nyquist holl just pa att lara "Lena" att sjunga. Sverige ar sa langt borta men anda alltid bara ett ogonkast over axeln.

Chinese

Jag skyller alla eventuella fel vid dagens inlagg pa kinesiska staten eftersom det verkar omojligt att se bloggen pa engelska utan jag far istallet famla i blindo bland diverse kinestecken av olika karaktar.

Naval befinner mig pa ett hostel soder om Himmelska fridens torg i Beijing, Kina. Utanfor pa gatan blandas olika dofter fran kinesiska maten med olika forsaljare. Har inne daremot i det lilla vasterlandska ghettot pumpas Men at work - Down under ut varvat med Eye of the tiger, ar inte kontrasterna vackra?

Har insett att sjuk vill man bara vara hemma i sin egen sang nu efter knappt 4 dagars magsjuka. Det hela borjade med att vi pa torsdagen bespatsat oss pa att lagga oss och slappa i Ulaan Baators stora park (som vi sett pa kartan). Efter att vi betalat avgiften som visade sig bara vara vid en av ingangarna dock bara pa 35 ore blev vi minst sagt besvikna. Skulle mer kalla parken en oken an en park aven om en park kanske egentligen inte behover innefatta gronomraden sa ar det de man forvantar sig. Val dar fanns det ialla fall en sakert 30 ar gammal rals med sma trampvagnar 3-4 m upp i luften. Later kanske ynkligt men eftersom den nastan valte av ralsen i varje kurva var det nog min hittills varsta karusell trots den ringa hastigheten pa 5 km/h. Efter lite vilande i parken slog min magsjuka in som jag tror grundar sig i en matforgiftning. Som om parken inte var trakig nog har aven jag dragit mitt stra till stacken att bespruta den med annat an vatten vilket den egentligen skulle behova. Dock har jag inte varit sa dalig alla dagarna utan kunnat ta mig pa taget och akt ett dygn hit till Kina utan storre olyckor.

Nu vantas en vecka av OS-staden -08, muren, diverse kulturella sevardheter, prutning och forhoppningsvis nagot trevligt musikevenemang.

Go geers!

Tillbaka i Ulaan Baators storstadsdjungel efter ett tva dagars besok ute pa landet. Sa som alla backpackers hade Lonely planet gett ett oforglomligt tips att ta lokalbussen ut pa stappen. Stod som i Sverige och vantade talmodigt pa bussen och efter ett antal olika bussar med olaslig text kommit forbi kom antligen var. Eftersom vi inte hade nagon sovplats for natten sa vi inte nej nar en mongol erbjod sin brors ger (som en lappkata fast rund och lagre). Nar sa bussen stannade blev det varre en varsta Roskilde konserten och nastan i klass med Grand kon pa juldagen. Folk tryckte gamla som sma in sig i bussens oppningar. Skulle vara kul att se en mongol pa en svensk busshallsplats. Val inne i bussen var det svart att forsta tumultet, eftersom alla fick gott och val plats aven om det blev en staplats. Mongolerna ar verkligen inte radda for kroppskontakt eftersom nastan alla delade sittplats med en eller tva andra frammande mongoler. Blev saledes senare min tur att erbjuda en mongolisk 50-taggare att dela min plats med, aven om jag valde att inte ha honom mellan mina ben som ett barn som manga andra gjorde.

Vi blev instruerade av kvinnan att ga av pa sista stationen nar bade hon och alla andra passagrare gatt av. Men skrack och fotjusning gick vi da av nar vagen tog slut. Dar mottes vi av den utlovade "engelske guiden" Urgul som kunde saga "Hello" och dar fick vi fick bo hos honom och hans familj. Nar noden sa att saga tryckte pa den andra dagen kom den sjalvklara fragan var toaletten fanns. Efter nagra mystiska gester fran min sida i att forklara vad jag menade hamtade han toalettpapper varpa jag undrar "Everywhere?" och gestikulerar mot stappen. Han nickade som det mest sjalvklara. Kanske lite lattare i en svensk barrskog an pa den mongoliska stappen som endast har nagra fa renbetade skogspartier...

Efter en dags vandring bland tjurar och floder och tva natter vid elden i geeren skulle bussen aterigen hoppas pa mot Ulaan Baator, knappt 3 timmar bort. Pa grund av forirring i att Mongoliet moderniseras, de har skaffat vinter och sommartid!! Missade vi bussen. Istallet fixade var mongolkompis efter att ha fragat storre delar av byns bilagare en taxi. Xibit hade inte kunnat pimpa bilen battre. Med mtv's R'n'B pa bildskarm, trasig hastighetsmatare, andra diverse matare, siden tyg i taket och en gron vinge bakpa (visade sig vara tra) accelererade vi max in mot Ulaan Baator med lovorden av var van att han tog oss till staden pa 30 min. Knappt en timmes berg- och dalbana senare och med en betydligt oroligare mage var vi sa tillbaka i Mongoliets framtidsmetropol.

Jag slas an en gang av att man alltid verkar fa den mest speedade och vaghalsiga taxichaufforen var man an i varlden ar.

Ulaan-Baator

Andra dagen i Ulaan-Baator men det kanns som om jag varit har en vecka. Det ar konstigt att se alla kontrasterna i staden, de mongoliska talten blandas med de nya fancy neonskyltarna. Kanns som om jag sett en hel del av Ulaan Baator och de stilla stapperna med frisk luft lockar valdigt. Forhoppningsvis kommer den lokala bussen inte vara for full och vagen ska ta oss de 8 milen till parken. Hoppas pa att det skall finnas nogon trevlig mongol som garna slapper in oss i sitt hem eftersom vi tyvarr inte bokat nagot boende an men det ska nog losa sig. Om inte annat blir det ett akta nomadprov.

Jungfrublogg

So this is it, min jungfrublogg. Den blir i Mongoliets huvudstad, Ulaan Baator. En stad i stil med Grangesberg. Kanns som om dess storhetstid ar over eller sa ligger den bara och gror for att helt plostligt sla in. Nasta inlagg bor bli mer genomarbetat men far ha overseende med min daliga erfarenhet av bloggandets konst.