Dr Alban meets India

Taj Mahal overtraffade mot alla odds verkligheten. Enligt alla kallor skulle det vara som vackrats i soluppgang och solnedgang. For att inte grama sig betade vi av bade och. Solnedgangen blev fran baksidan och det var inte vad man forvantat sig att se vid ett av varldens vackraste byggnader. Det som en gang varit en flod langs med Taj Mahal var nu mest dy och strandkanten var kantad av sopor och apor. Trots detta var Taj Mahal outstanding fran allt innan i husvag och eftersom inte manga hittade sig ner langs med den smala luktande grusvagen sa var det mest vi och aporna som avnjot solnedgangen. Soluppgangen blev inte lika fascinerande da det var fler an vi som tankt tanken att ga upp toktidigt for att fa the best shot.

Innan Agra blev det ett dagsbasok i Jaipur, den rosa staden. Lyckades hitta en stekarkille vid namn Lucky som korde runt oss i sin rikshaw under hela eftermiddagen och kvallen. Det var ingen vanlig rikshaw utan en tvattakta discorikshaw och stamningen nadde verkligen sin kulm nar tonerna av Dr Albans Sing Hallelujah borjade poppa ut ur hogtalarna. Lucky tog oss med till Monki temple, vilket var ungefar som det later ett tempel med en massa apor som lag pa ett hogt berg. Aporna hade dock sallskap av kor, grisar, hundar och nagra kobror som enligt agarna skulle vara giftfria. Sen blev det forstas ett antal olika affarer dar han fick betalt for att ta oss till men det var trots allt en trevlig rikshawfard.

I eftermiddag blir det dags att hoppa pa taget soderut mot Goa. Vi har egentligen betalat for andra klass men som det ar har i Indien sa blir det inte alltid som man tankt sig utan vi far nog spendera de knappt 2 dygnen pa tredje klass ihop med ett 30-40 tal indier i varje vagn. Det kommer nog bli en trevlig resa far hoppas bara att inte alla har "kakat blangsylta till frukost" som verkar vara en vanlig ratt har i Indien. Jag maste anda medge att det ar fascinerande hur de kan tycka att vi ar sa fascinerande.

"Sov sott, drom om kott och vakna med en dod ratta i munnen"

Snart rullar ett tag fran Jodphur mot Jaipur och vi sitter pa. Har betat av Indiens nordvastra del nu lite snabbt och utspritt men lyckats fa in en hel del pa bara en vecka.

Jaisalmer bjod pa trevlig dans for mig och Carro. Nar vi var pa vag hem till hotellet pa kvallen bland granderna uppenbarade sig en cirkel med sand och girlanger framfor oss och i cirkeln dansade en massa flickor med pinnar. Som de indiska folkdansare vi ar kunde inte jag och Carro halla oss ifran den sprudlande musiken och slangde oss in och larde oss snabbt de olika slagen med pinnarna. Nar vi dansat ett tag ville indierna se lite "english dance" och efter att ha forsokt med bade bugg, vals och polka overgick vi tillslut till moonwalks och annat twistande och techno-armen i luften. Tillsammans med ett gang pojkar i 5-arsaldern shakade vi loss framfor var indiska publik tills musiken tills slut dog ut en halvtimme senare an normalt.

Forsta natten i Jodphur var riktigt mysig. Hittade ett fint guest house med innergard och 4-baddsrum. Eftersom vi ville ha nara till stationen tills ikvall nar vi ska med taget lamnade vi vart Niwas guest house och flyttadein pa ett hotell mer mitt i smeten. Korridors rummet vi bodde i var minst sagt nymalat men hur farligt kan det vara pa en skala att bo lite risigt en natt nar kostnaden ar 15 kr. Nar vi dodat lite kryp och duschat och gjort oss hemmastadda sa gott det gick sprang det i min och Carros ogonvra forbi en varelse som var snarlik en ratta. Sa i hopp om att det vi sett var en odla tappte vi forsakrighetsskull igen alla mojliga hal i rummet. Nagra timmar senare nar vi glomt bort den tidigare incidenten och satt lugnt och spelade ett parti plump till tonerna av vara nya ipodhogtalare sprang det en stor fet och harig ratta ner for vaggen i rummet och in under nagra skap. Nar vi gick till receptionen for att fa hjalp visade det sig att den var borta och dar den lag var det nu istallet madrasser med sovande indier och vid fragan om ett nytt rum blev svaret bara att allt var fullt och att rattor fick man rakna med i dormitorys som det kallas. Sa vi tog allt sopm fanns att tillga i rummet och tappte till alla hal vi hittade och sov tro det eller ej men valdigt gott. Nar vi vaknade morgonen darpa var det inte bara vi som hade haft det gott under natten utan rattan hade lyckats hitta vara bananer och kalasat pa dem. Jodphur har i alla fall bjudit pa ett haftigt slott med utsikt over den "bla staden" som Jodphur kallas for alla sina bla tak. Har fatt heela lite barn nar jag anda var i farten uppe i fortet. Olika indier kommer fram och vill att jag ska ta i deras barn och skaka hand med de vilket kanns valdigt konstigt men svart att saga nej till. Om det gor de glada sa ar jag nojd att jag kan vara till nytta. Borjar dock bli lite trott pa frasen, "HEeeello, wher do you come from? What's your name?" vilket har resulterat i att jag borjat svara diverse andra repliker som jag och inklusive Carro har fatt oss ett gott skratt till.

Har haft en del handelsrika nattgaster sa far se hur den kommande natten blir pa taget om det ar indierna som kommer kalasa pa min mat och det kanske ar de man far jaga ur sangen istallet.

Come on Camel!

Indien ar ett land som inget annat land. Anlande till Dehli pa tisdagen och tog i bristpa tagbiljetter en bil mot Jaisalmer i oknen i vast. Efter mycket kor och annat vingligt pa den smala vagen stannade vi vid midnatt i en liten stad vid namn Mandawa. Det var minst sagt valkomnande att glida in i en mork stad dar man bara sag man pa gatorna. For overallt nar morkret faller forsvinner alla kvinnor och barn och det verkar bara vara vi fyra svenska tjejer och indiska man. Naval kom fram till ett slott bakom stangda grindar vilket kandes lite lugnande bland de morka granderna. Hela kvallen var som ett skrackfilms scenari o och vi vantade bara pa att nagon hemsk portier skulle hoppa ut ur en av alla dorrarna till vart lilla rum med sovloft och takflackt som en helikopter. Trots allt overlevde vi natten och dagen efter var det som pa film en mycket trevlig stad dar en morgonpromenad skramde ivag alla daliga tankar fran natten.

Jaisalmer bjod pa ett utomordentligt trevligt kamelsafari. Tre dagar i oknen skumpandes pa en kamel kan aldrig bli fel. Jag lyckades fa den storsta kameln men jag och Borda kom forhallandevis bra overens. Vara asikter splittrades till viss del nar var kamelkille tyckte att vi skulle springa. Trots att jag sparkade Borda till mitt yttersta i sidan och slog honom med en pinne (order av kamelkillen) sa blev det inte mycket springning nar det inte passade Borda. Natterna bjod pa enorma skalbaggar i ett hutlost antal. Vaknade forsta natten pa sandynorna av tva flamtande hundar mitt i natten och efter att ha somnat om i tron om rabies vaknade jag pa morgonen av ett knaster som visade sig vara en jatte skalbagge som tassade runt vid mitt ora. En kvall campade vi vid en tom stad som alla invanre flytt fran for ett halvt millenium sedan. Dock hade nog en man blivit kvar sa den kvallen agnade vi at att lyssna pa en Jesus look-a-like som spelade "the plute" som han sa, flojt. Han kunde inte bara spela flojt utan salde aven dricka. Kvallen innan hade vi lyckats fa tag pa en Pepsi som med loggan "Contains no fruit" baddat in vara magar i ett sockermoln. Nar sa Jesus lyckades fixa Pepsi efter vara onskemal var lyckan total. Nar vi val upptackte att Pepsin hade bastforedatum 1997 kunde vi inte lindra suget utan lat kroppen ta emot drickan som trolgtvis gjordes samma ar som jag larde mig att lasa.

Kamel blir det nog mer av for mig dock kanske jag inte far med mig mitt sallskap som inte var lika poisitiva till vistelsen som jag. Vid en favorit i repris skall jag nog ga upp 40 kilo innan sa att jag har en naturlig stotdampare att sitta pa eftersom vissa delar av kroppen verkligen fick lida av kamelens skumpande puckel.

Åka karusell och käka karamell uti stranden i Chennai

Nu har Chennai invaderats av tre ljushyade till, Carro, Camilla och Maria och det hurrar både jag och indierna för.

På torsdagen var jag iväg till "government office" för att försöka fixa mitt uppehållstillstånd för tredje gången. Eftersom det inte stod på den check-lista jag fått att man skulle ta med sig passet föll jag precis på mållinjen på saknaden av passet för att få lämna in papprena till tillståndet. Dagen efter kom jag i sista stund på att jag var tvungen att försöka igen eftersom jag snart ska lämna Chennai. Tyvärr är inlämningstiden bara fram till 12.30 så när jag, min käre far och en indier som skulle vara vårt hemliga vapen i kampen stövlade in vid 15 slog vi verkligen från underläge. Det var samma kvinna som alla gånger tidigare som bestämt hävdade att vi inte kunde lämna in nu utan var tvungna att komma måndag morgon. Då vi säger att jag ska resa bort och inte kan utbrsiter hon efter 5 min dividerande att, ja men de här behöver du ju inte fixa nu, det räcker med inom ett halvår från att du anlänt till landet. Det hade ju inte varit fel att höra det 5 besök tidigare och flera svettiga minuters väntan tidigare heller...men jag antar att "This is India"

Kvällen slutade ändå bra med att slå klackarna i taket på en klubb här i Chennai tillsammans med mina svenska och indiska vänner. För att slå sönder på lite myter så får faktiskt tjejer och killar dansa tillsammans däremot får man absolut inte pussas offentligt. Maria fick lämna in sin kamera men jag lyckades gömma med min in men tydligen hade hela stället fått stänga ner nån gång tidigare då någon tagit kort på några som pussats. Det är inte gamla trädgårn' det inte. Men det inte sagt att trädgårn' är bättre tvärtom var det en trevlig stämning här med ballonger och blinkade golv vilket aldrig kan slå fel.

Marina beach som liger här i Chennai är världens näst längsta strand men där finns knappt ett solparasoll så långt ögat kan nå. På söndagarna samlas istället indierna där och åker små karuseller, äter mat vid de små stånden eller bara sitter ner och tar det lugnt. Jag och Carro bestämde oss för att åka en utav träkarusellerna som såg ut att drivas av nån typ av ångmaskin och kostade hela 80 öre. När det gick upp för indierna att vi skulle åka med karusellen blev den genast full och under resfärden hade vi ett hundratal indier som intresserat stod och iakttog de svenska tjejernas åktur och tjut. Efter den turen på stranden är vi garanterat med i en massa fotoalbum eftersom vi var i stort sett de enda vita bland säkert 10 000 indier.

Imorgon bär flyget förhoppningsvis vidare till Dehli om vi lyckas få tag på prisvärda biljetter och om de indiska flygen går som de ska.

Indiens smorgasbord

Ar idag stationerad pa ett hotell en bit utanfor Chennai for tva natter. Idag, mandag ar det bast att halla sig borta fran vagarna med risk for att folk kastar sten pa bilen eller att man moter andra sorters upptag. Nagra dagar tidigare utropades namligen strejk for alla statligt anstallda och i en delstat som Tamil Nadu dar bara huvudstaden Chennai har 7,2 milj invanare blir det ratt mycket folk. Flera kontor och andra arbetsplatser stanger aven de igen till foljd av strejken. Ett tag funderade indierna pa att blasa av strejken eftersom de kom pa att en viktig gammal filmstjarna fyllde ar idag och om man strejkade skulle man inte kunna fira det. Det hela slutade med att strejken blastes av anda pa grund av hogre order fran regeringen men det ar ingen som jobbar eller ror sig ute pa vagarna i alla fall. Sa for att vara pa sakra sidan stannar vi har i lugn och ro tills imorgon som ar en helgdag, firandet av Ghandis fodelsedag far man absolut inte forsumma.

Min vecka har i Indien har smakprov pa hela Indiens "smorgasbord". Fick verkligen bita i det sura applet da jag besokte ett hem for handikappade barn i Moder Teresas regi. De hade ju mat och tak over huvudet men dar slutade bekvamligheterna. I ett litet hus bodde over 70 stycken. Det var en salig blandning av stumma, dova, blinda, kroppsliga missbildningar och aven utvecklingsstorningar i aldrarna fran spadbarn till 30 ar. Manga lag bara pa madrasser hela dagarna och togs om hand av nunnor och kvinnor som kommit dit efter att de blivit gravida och sen blivit kvar dar. Klagomalen hemma i Sverige pa barnomsorgen kanns valdigt avlagset nar man ser hur de har det har.
En annan del av smorgasbordet ar mer av det lyxigare hallet, den fina laxen som bara ett fatal far ta del av. Traffade ett gang indiska ungdomar och da syntes landets kontrasterna valdigt tydligt. De pratade inte tamil, det lokala spraket utan bara engelska, gick i jeans och t-shirt vilket ingen gor pa gatan, sag pa Hollywood filmer, gick pa club och surfade pa facebook. Ihop med de gled jag runt i Chennai med en av de, killen som tavlade i rally som chauffor och utan att ta mig mer an nagra kilometer var det som att komma till en annan varldsdel en helt annan tid.
Igar fick jag aven ta del av notbiffen pa bordet da vi var nara att kora pa en av alla korna pa gatorna och blev aven halvt jagad av en ko vid stranden.Vid ett "smorgasbord" drojer ju vissa ratter och det finns verkligen vissa saker som tar langre tid och ar svarare att fa an annnat har i Indien. Skulle forsoka mig pa att soka uppehalls tillstand har och det kraver ett flertal besok pa immigration office och ett otal av olika kopior pa visat, huskontrakt, jobbbevis m.m. Vid mitt tredje besok som jag hoppas ar det sista borde jag ha de ratta uppgifterna vilket kan variera vid varje besok. Da man ifragasatter komplikationerna far man standigt till svar "This is India".