Langsamma, lyckosamma Laos

Laos, landet dar allt gar otroligt langsamt. Bussarna snirklar sig for bergen i 20km/h, maten steks i ultrarapid och om det ar lugnt pa dagen ska vi inte tala om hur det ekar pa gatorna efter klockan 23. Sa fran ett stokigt och livfullt Kambodja anlande jag till detta lugn och jag njot av stillheten i bergen. Luang Prabang hade storslagen natur som jag fick komma nara inpa, lite for nara. Halkade under en vandring rakt ner i ett lerhal och ar numera blamarkt pa rumpan for resten av resan. Lite elefantridning och vattenfall kunde vi trycka in pa turen dar vi stannade over natten i en by. Pa kvallen kickade vi nan volleybolls variant med en flatad korgboll med killarna i byn sa att de fick sig ett gott skratt. Klockan 5 pa morgonen darpa vacktes vi av den stora trumman i byn och lag sen och halvsov till ljudet av tupparna som gal. Nast pa programmet stod kajakpaddling och det blev en fin tur pa floden genom djungeln. Nar vi kom till sista delen borjade guiden bli lite skeptisk om vi verkligen skulle fortsatta paddla pa grund av strommarna. Men jag och Vickan kande oss fit for fight sa vi fick oss en snabbkurs i forspaddling, nagra knep hur man vander kajaken och sen var det direkt i. Nagon hjalp av guiden kunde vi glomma, har gallde det att klara sig sjalva. Jag satt bakom och forsokte styra det basta som gick och folja dar gudien akt vilket tillslut blev omojligt eftersom han hela tiden gjorde snabba vandningar at olika hall. Nar vi med adrenalinet pumpandes i kroppen tog oss in i en rapid (fors), hor jag Victoria skrika till och vi aker rakt ner i ett hal som uppstatt av alla strommar runt stenarna, vattnet forsar over oss och vi ar overtygade om att vi ska valta. Nagon sekunder senare marker vi att vi lever och sitter kvar i kajaken och vi kunde fortsatta annu mer peppade ner langs med floden.

I Luang Prabang fick vi se mycket tempel, mata munkarna med ris pa morgonen da de vandrar genom stadens gator och cykla runt bland de lugna gatorna. Jag prisade verkligen den fina staden till gudarna, tills en kvall. Den sedvanliga packningen skulle ske pa vart guesthouse pa kvallen och da upptacker jag det som inte far handa, mitt moneybelt med VISA kort, passet, pengarna, korkortet allt viktigt jag ager och har ar borta! Jag sliter ut alla grejer jag har, halvvags ut genom dorren marker jag att jag inte har nat pa mig, slanger pa mig en klanning och med Victoria i halarna springer vi till internetcafet dar jag sist minns att jag hade det, 3 timmar tidigare. Saken ar den att klockan ar 12 pa natten och nar vi springer kilometrarna mot internetcafet marker jag att omkring mig ar det tyst som i graven och allt jag tidigare sagt om det fridfulla Laos har nu blivit min mardrom och det sista jag vill ar att bli fast i landet som inte ens har en svensk ambassad. Val pa gatan minns jag inte vilken igenstangd port jag varit i sa jag bankar pa ett flertal tills jag plotsligt hor nan oppna. En tjock liten man kommer ut fran en affar, bankar pa en av de fa dorrarna jag inte bankat pa och dorren oppnas och turen var med mig for dar fanns mitt moneybelt inlast i ett kassaskap och helt orort.

Vang Vieng, en by mitt ute pa vischan i Laos hade nagot som lar vara storsta attraktionen for unga turister i landet, tubing. Man fick hyra en stor badring och sen glida ner langs med en flod och stanna emellanat pa barer dar man kunde aka stora hanggungor sa man slangdes ut i vattnet, den ena hogre och laskigare an den andra. Det spande bra pa framsidan av kroppen efter de magplasken.

Sedan blev det vidare till huvudstaden Vientiane och problemet med Bangkoks flygplats blev svarlost. Var plan att ta bussen till Bangkok och sen flyga till Kuala Lumpur var ju bara att glomma sa i brist pa andra resmal slutade det hela med att ta bussen vi redan bokat och sen fortsatta med tag till Malaysia pa det forsta lediga, en vecka senare. Tagbiljetterna skulle tydligen hamtas ut langt borta sa vi skulle fa de vid gransovertradelsen klockan halv 7 pa kvallen. Efter en hel del diskussioner lyckades jag fa de att ga med pa att vi bara skulle behova betala en biljett om vi mot formodan skulle missa de. Sa star vi dar vid gransen och ska slussas in i passkontrollen. Vi forsoker forgaves ringa biljettkontoret men inget svar och efter att ha retat upp granspolisen och i radsla att missa var buss blir vi tvungna att fortsatta in utan nagra biljetter. Nar vi satter oss pa bussen ser vi bara framfor oss hur vi blir fast i Bangkok mellan poliser och demonstranter och allt kanns valdigt morkt. Da visar det sig att det ar annu en passkontroll och en liten gnutta hopp tands hos oss igen. Sa plotsligt nar vi skriver vara arrivalkort star de bara dar som en raddande angel i noden och ger oss vara VIP kort ut ur den annars sa svarlamnade staden.

Val i Bangkok marktes det inte sa mycket av oroligheterna mer an att det fanns mycket poliser och militarer i farten. Pa torsdag ar det kungens fodelsedag och vi har flytt till hans hemstad langre soderut sa vi far se hur kalas det blir.