Efter en lång hård dag i skolan hade vi bestämt att träffas hos Rebecka som har ugn (vilken lyx!), det skulle bli semelbak. Vi började med en stor shopping på Super U, mataffären här och vi letade febrilt efter olika viktiga ingredienser. Efter att ha fått be flera långa kunder om hjälp att plocka från de övre hyllorna blev jag och Sandra överlyckliga när en fransk liten tant bad oss om hjälp. Glada över att få prata franska bad vi henne om hjälp att få tag på florsockret, den så viktiga ingrediensen. Vi berättade om vår svenska specialitet som vi skulle baka och hon rekommenderade starkt pulvret jag höll i handen.
Under baket tittade vi med stora ögon hur bullarna växte i ugnen. Mandelmassan gjordes med florsocker i och grädden klickades på. Med tungan hängandes utanför garnerade vi toppen med florsockret. Förväntansfulla satte vi oss ner jag, Sandra och Rebecka och gjorde oss redo för de storslagna semlorna. Efter Sandras första bett frågor hon, "hm var det något på min tallrik innan? För de smakar nästan lite salt" "Neeej" svarar vi " det måste bara ha varit den biten". När vi alla fått ta del av våra mästervärk inser vi snart vart felet ligger. Pulvret som vi så fint pudrat på var inte florsocker utan kemikalier, rättare sagt bakpulver om vår franska förstått rätt. Så semlorna som skulle ha blivit en riktig höjdare blev ätbar men med en väldigt konstig mage som växte och omvandlades under resten av kvällen.
Nog om semlan, ska försöka en gång till men då skippar vi florsockret... Har i alla fall fått ett par riktigt fina åk nu på sistone och på skidor dessutom. Gick en lavin/glaciärkurs i helgen och fick leka "klättra upp ur glaciärspricka" leken och sick-sacka mellan sprickorna. Fint, fint var det att glida nerför Vallee Blanche en helt molnfri dag.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment