Tillrättavisad i landet

Det är lugnt, jag får stanna!

För att följa upp bomben som släpptes om utvisning väntas kanske en uppföljning eftersom jag inte anlänt till Sverige än.

Vi fick rådet av den svenska konsulinnan att vi skulle prata med chefen på kontoret och det bestämdes att vi skulle komma tillbaka klockan 11 dagen därpå. Efter två timmars väntan på kontoret nästkommande dag fick vi till slut träffa assistent manager på kontoret. Där skulle jag be om ursäkt för mitt oerhört förargelseväckande beteende som enligt dem orsakat min utvisning. Mannen vi mötte hade rullat sig i smör innan och det var minst sagt gott att slicka hans fötter. Han sa hånskrattande till mig och min käre far, något i stil med att barn kan ju vara besvärliga men när du blir lika gammal som din far blir du nog lite lugnare och förstår, han fortsatte att tvåla till mig om att de följde lagen och om jag skulle vara i det här landet så skulle även jag göra det. Tyvärr räckte inte den muntliga ursäkten utan vi skulle även skriva en skriftlig ursäkt där vi på alla sätt och vis ursäktade oss för mitt hemska beteende och den skada det åsamkat dem. Efter att vi pratat med honom fick vi gå tillbaka till samma kassa där pengarna hade ”kastats” och likväl betala den straffavgift som jag kommit i diskussion med dem om att jag inte borde behöva betala. Eftersom jag inte ville dra på mig ännu en utvisning utan kände att det räckte med en den veckan betalade vi snällt och lämnade kontoret med förhoppningen om att få hämta ut min registrering den kommande veckan.

Efter det sjunde besöket var jag minst sagt munter och kan nog med säkerhet säga att jag aldrig blivit så förödmjukad tidigare i mitt liv. Det är en rätt obehaglig känsla att känna sig så maktlös, att inte veta vad som ska hända och inte heller ha någon tillförlitlig stat att luta sig tillbaka mot. Tyvärr förmodar jag att den här incidenten inte hade slutat likadant för en 40+are av det andra könet eller om man stuckit dit dem lite pengar som jag såg att andra i väntrummet gjorde.

Veckan slutade om inte annat väldigt bra med ett besök i Mysore, en stad omkring 50 mil väst om Chennai. Fick se Indiens troligtvis största grönsaksmarknad, maharadjans gamla palats och fick klättra en pilgrimsvandring på 1040-trappsteg upp till ett tempel.

Vädret här i södra Indien har blivit lite svalare nu, omkring 30 grader på dagen men 20 på natten. Alltså har ”vintern” slagit till och det syns på indiernas klädsel. Många män går runt i sina skynken men som pricken över i:et så har de tjocka stickade mössor för att skydda sig mot kylan.