Vart går gränsen mellan nörd och eldsjäl?

Nu fortsätter allt att rulla på och fort går det.


Jag känner hur jag sakta tar mig längre och djupare in i storstadsdjungeln. Från att ha varit en småstadsbo som alltid har nått allt med cykel eller promenad sitter jag nu och gungar i takt med tunnelbanans rörelser. Mitt nya jobb befinner sig egentligen väldigt nära mitt hem men om jag är riktigt lat kan jag ta spårvagnen två hållplatser och vara framme på två röda.

Tack vare tidiga caféerfarenheter är det lätt att slänga sig in på ett nytt fik utan att det blir så många problem eller nyheter. Det som skiljer sig mellan dessa två fik är dock ganska mycket. Det är lite som att jämföra en deklaration med en 10-årings kassabok och då är United bakeries inte en kassabok med Hubba bubba och frimärksköp.

Det är lite kul med människors olika intressen. Tänk till exempel när man är hos en frisör och förväntar sig en stunds njutning och avslappning. Jag går oftast därifrån arg och stött efter en timmes gnällande om att jag inte tar hand om mitt hår "är helt dött" och att jag måste klippa mig oftare och göra inpackningar och allt annat som enligt de gör livet värt att leva. Ibland känner jag bara för att säga men snälla ni jag värdesätter annat här i livet än ett friskt hår. Mitt liv går inte under av lite kluvna hårtoppar vilket verkar vara svårt för en del frisörer att förstå.

Nu har jag blivit en del av en ny kultur där noggrannhet och perfektion bara är förnamnet, nämligen kaffekulturen. Jag som tyckte att efter knappt 4 år på café borde ha lite koll men ack så fel jag hade. Det är verkligen som natt och dag, ja som en kassabok och deklaration. Nu har jag tränat och tränat på att få den perfekta espresson, den perfekta temperaturen (65 C, inte mer inte mindre) och bubblorna på mjölken, det perfekta mönstret på latten och allt annat som jag inte haft någon aning om tidigare. Efter att ha gjort kanske 50 espresso får jag fortfarande inte göra till kunderna och jag söker fortfarande det där exakta 14 kg tyngden som den ska pressas med och för att få den där fruktigheten på espresson (kan en espresso vara fruktig?). Svårt att veta vart gränsen går mellan att vara noggrann och väldigt intresserad till att man bli insnöad och nörd.

Efter många dagar på jobbet fick jag en dag ledigt, då var det dags att ge sig ut i Oslo på hemlig resa med mig själv. Först var det Bygdeöy, dit jag och japanerna tog båten ut och tittade på Fram båten och sen tog jag mig till baksidan där jag slappade för mig själv vid vattnet. (Alltid lika svårt att hinna när självutlösaren tickar, det blir som en stress som om det är fråga om en tickande bomb men oftast lyckas man hinna ändå och så ser det ändå sådär naturligt och avslappnat ut.)
Som den Oslo-sucker jag är var jag ju tvungen att besöka Holmenkollen. Så jag kämpade mig upp till hopptornet och svindlades av hur hopparna vågar slänga sig mot en så säker död.