Grytan lopte amok

Kampot, en tillsynes lugn och fridfull stad pa Kambodjas landsbygd som lag vackert langs med en flod och bara tva mil fran havet. Ju mer vi upptackte av staden forandrades dock var idylliska bild. Mitt bland alla sma hus och hostel reste sig en tva meter hog mur, toppad av flera varv av staltrad. Innanfor murarna gomde sig Kampots fangelse vilket mer liknade ett museum fran 1800-talet an ett anvant fangelse. Vi smog oss runt sa nara vi vagade for vi ville inte reta upp vakterna som satt i sina vakttorn och spanade ut over omradet. Innifran hordes rop och det kandes ratt skont att vart guesthouse lag pa andra sidan staden. Pa vagen hem i sakert avstand fran fangelset fick vi se Kampots morka sida, alla hundar. I Kampot liksom andra delar av Kambodja har varje hushall en hund som vaktar utanfor egendomen varje kvall och de ar minst sagt gastvanliga. EFtersom Kampot saknar gatubelysning blev hemvagen en skrackfylld vandring nar hundarna gick ihop i gang och kommunicerade med varandra mellan stadens kvarter. Efter att ha blivit upplard med att alla hundar utanfor Sveriges granser har rabies blev varje mote med en hund som gick til anfall som att se doden i vitogat. Med en sten i handen och Maria svingandes med sin vaska lyckades vi kampa oss igenom gatloppet.

Kampot ligger granne med Bokor national park, vilket var en stor och fin djungel med en Hill station pa toppen. Dar hade fransmannen under 1920-talet byggt kyrka, casino och lite annat men som nu var lamnat ode efter Roda khmerernas invasion. Det var riktigt haftigt att smyga runt i de ode danssalarna och receptionerna och de tidigare sakert sa vackra vaggarna pryddes nu av skjuthal och kallaren hade blivit omgjord till fangelsehalor. Lunchen intogs pa Hill stationen och till mat var det en god khmerisk Amok gryta. Tyvarr hamnade den inte i min mun utan i mitt kna. Curry och beiga byxor gar inte sa bra ihop och min enda losning var att ta min sjal som ett hoftskynke for att var nagorlunda anstandigt kladd. Efter lunchen var det dags for ett vattenfall och lite vandring i djungeln. For att ta sig ner till vattenfallet var man tvungen att fira sig ner langs med tva stockar med hjalp av en lian. Nar jag precis tycker att jag galant glidit ner a la Tarzan stil halkar jag till och blir hangandes pa sidan i famnen pa en fransman som lyckats radda mig i sista sekund. Rod om kinder och diverse skadade kroppsdelar kommer jag loss och vandringen kan fortsatta in bakom vattenfallet. Trots skador pa hedern och benen kandes allt vart det nar jag stod innanfor det danande vattnet och ser djungeln skymta bakom.

Kampot fick mina byxor men i gengald bjod staden pa goda shakar, lite grottklattring och ett studiebesok pa en Khmerisk fodelsedagsfest. Mitt pa gatan i ett talt var det stort kalas och runt om stod massor av folk inklusive vi och tittade pa. Inne bland overflodet av mat och tarta sprang gatubarnen och norpade at sig tomburkar och mat som blivit kvarlamnad av gasterna. Konstigt att se kontrasterna sa tydligt som dar.

Nu befinner jag mig i Siem reap, Angkor Wats hemstad. Sa harnast ar det tempeltur som star pa programmet.