Tuggar groda och buggar pa Apocalypse Now

Sitter pa ett svettigt internetcafe mitt i Ho Chi Minh City i Vietnam och tar det lugnt efter nagra hektiska dagar. Vietnam ar ett skont avbrott fran civilisationen i Hong Kong. Lite mindre hoghus och lite mindre Gucci-gallerior. Hong Kong hade anda en hel del att bjuda pa. Varje kvall samlas massor av manniskor nere vid Avenue of stars, Hong Kongs svar pa Hollywoods hander i marken. Dar sprang alla kineser runt och fotade varje handavtryck och poserade bredvid Bruce Lee och alla andra filmstjarnor. Vid 8 pa kvallen brakar den dagliga ljusshowen loss. Med musik blinkar alla husen i staden i takt och laserstralar pryder himlen. Kandes lite overdrivet att ha de varje kvall med tanke pa att vissa som bor i staden saknar elektricitet. Prickade in Victoria peak ocksa sa att vi fick utsikt over staden och den var inte dalig. Nar man tycker att man aker sa langt hemifran man kan och bara ser kinser runt omkring an blev det lite forvanande nar det visade sig att en tjej fran Stockholm som jag larde kanna i Salen, Josefine bor i samma hus som oss i en mangmiljon stad som Hong Kong. Vi fick oss i alla fall en trevlig kvall dar vi vandrade runt i ett nattligt Hong Kong.

Vara planer pa att resa till Hanoi blev andrade eftersom det var den varsta oversvamningen pa 20 ar. Istallet fick flyget ga till sodra Vietnam, Ho Chi Minh city. Har har vi atit groda, stickiga frukter och svishat pa moped.

Turistattraktionerna har nastan bara praglats av kriget utom en kopia av Notre Dame katedralen, som ocksa var fin. Krigsmuseet fick sig ett besok och aven Cu Chi tunnlarna utanfor staden. Dar gomde sig vietnameserna under kriget och nu kryllar det istallet av turister. Men eftersom att turisterna ar for tjocka har de fatt lov att gora tunnlarna storre for att de ska fa plats. Vi krop tillsammans i en lang lite storre men sen fanns det ocksa ett litet hal som man kunde ala sig ner i. Dar krop jag ner i totalt morker i leriga sma, sma gangar. Nar jag var dar nere maste jag erkanna att jag sjalv kande mig lite klaustrobisk och nar jag horde hur nagon kvinna langt dar framme ville vanda kande jag att jag var glad att jag inte behovde bo dar nere som en annan Gollum. Ovanfor ryggen horde jag och kande nagot fladdra sa det var nog tur att det inte fanns nagot lyse. Var guidade tur med den 1,40 langa vietnamesiska farbror fortsatte till de olika fallorna som de anvant under kriget. De amerikanska gubbarna blandat med diverse turister forundrades over de olika geniala fallorna som gomts i djungeln. Under hela turen horde man skott langt bort i skogen och jag undrade om det var nagot inspelat for att oka kanslan av krig. Nar vi val kom langre in i djungeln visade det sig vara en skjutbana. Kandes lite skumt att man efter krigsmuseets hemska fotografier och de sma tunnlarna dar manniskorna gomde sig for att slippa skjutandet, kande for att dra av nagra skott pa en skjutbana. Folk skrek av fortjusning och ljudet fran gevaren var oronbedovande och blev lite magstarkt for min smak.

Har tagit pulsen pa HCMC's nattliv och de vet hur man ska sla klackarna i taket. Borjade med en bambuinspirerad bar i narheten dar vi bodde. Personalen pa sakert 20 stycken var jattetrevlig och efter att vi bestallt bade mat och dricka gav de oss blommor och blev helt upp i varv och borjade sla i en gong-gong. Vi rycktes med i den upprymda stamningen och var inte samre vi an att vi slog flera ganger i den stora gong-gongen som hangde over baren. Nar vi alla slagit flera ganger var, var det som om personalen holl pa att do av skratt och da vande de pa gong-gongen och visade vad som stod pa baksidan. "Du som slar i gong-gongen maste bjuda alla i personalen pa en drink". Efter en hel del lirkande lyckades vi slippa undan fast med priset att vi fick en hel del sura miner fran personalen. Kvallen fortsatte i alla fall till vietnamesernas favorit stalle i staden, Apocalypse Now, vad skulle det annars heta? Dar dansade vi med folket i staden natten lang och trots inredningen och namnet kandes Vietnam-kriget valdigt avlagset.

Nasta hallplats blir Phu Quoc oarna dar stranden kanns valdigt lockande efter manga hektiska dagar i storstaderna.