Armen och jag spelade inte på samma planhalva

Så blev det dags för operation, armen sövdes och det var inte en liten power-nap där inte. När jag trodde att jag låg och pillade med armen på magen blev jag minst sagt chockad när jag såg att gummi/cement biten som skulle vara min arm låg på sängen längs med kroppen istället. Nej för den levde sitt eget liv, a.k.a den var bara tung och ramlade åt sidan hela tiden. Under operation slapp jag se min livlösa kroppsdel, tack och lov utan hörde bra hur de borrade in skruvarna och jag kände hur det spirade lite uppe i axeln. Stämningen inne i operations salen var lättsam. Det kändes redan som de gått in på afterwork ölen sådär halv nio på kvällen.

Natten efter operationen blev "mitt livs värsta natt" och jag fick kalla på sköterskan i mörkret till hon till slut gav mig morfin efter att jag bett på mina bara knän. Kände mig som värsta sortens missbrukare men vad gör man inte för lite moffe. Så kom äntligen morgonen och mitt på dagen väcktes jag av en välkomstkommitté med blommor och choklad. Tack vare Sandra, Rebecka, Martin och Jonatan tog jag mig oskadd hem till Chamonix sud igen och äventyret var lugnt för den här gången.


Nog för att Salanche var ett bra röj så var jag lättad att få lämna...