Besökte Edith Piafs grav och fick trängas bakom kravallstaket till Jim Morrissons. På den ståtliga Pere-Lachaise-kyrkogården låg även Charles Heyman från 1891 och vilade, lite kusligt. Njöt av en härlig eftermiddag i solen ihop med parisarna i Jardin du Luxembourg. Kultur fick jag in genom mode-och textil museet där jag och Joanna kollade på Sonia Rykiel verk genom tiderna.
På kvällarna sprang vi i Sacre-coeurs trappor och gick på elektroklubben Social club där Ellen Allien dj:ade loss.
Sista kvällen var det dags för sista måltiden och det blev på en liten restaurang uppe i Montmartre. Varje rätt tog en evighet och servitrisen glömde ständigt av vad vi hade beställt. När det blev dags för efterätten som ingick i den lilla menyn vi köpt, kom hon in med en liten ostbit till mig som gav småskratt runt om bordet eftersom den var så liten och efter ett tag kom hon med lite bröd. När hon för tredje gången frågade Sara vad hon beställt, seasonal fruits började vi tröttna. När hon någon minut senare kom ut med en assiett med endast en banan med skal på liggandes där ensam kunde vi inte hålla oss längre utan brast ut i ett gapskratt. Med en arg min kom servitrisen tillbaka och undrade om Sara ville ha en apelsin också och sträckte över en apelsin med skal och allt.
Med ett glatt humör gick vi ändå hem den kvällen trots ett fiasko till middag. När vi går nerför de små gatorna i Montmartre går en man i 60-års åldern framför oss i kostym och allt. Plötsligt drar han upp kostymen där bak och byxorna sitter nedanför hans rumpa. Reaktionen på hans blottning blir förstås ännu ett skrattanfall hos oss. Det var väl den bästa reaktionen han kunde få för han fick världens kick och skakade loss skinkorna rejält och blottade sig ännu mera. Vi sprang över en gata för att slippa honom men han sprang efter. Efter nåt varv runt tunnelbaneuppgången skakade vi av oss honom.
Paris hade många höjdpunkter och blev tack vare de en grym resa.
No comments:
Post a Comment