Fred och kärlek är ungdomens budskap

Har avverkat årets festival, Peace and Love i Booorlänge. Vi hade bunkrat med brassestol, ölkorv, liggunderlag, öl och parasoll förstås - allt för att få den optimala festivalupplevelsen. Listan av konserter var som ett eget komponerat blandband med allt det goda från ett smörgåsbord av bara det allra flottigaste och dyraste. Lykke Li, Moneybrother, Ratatat, M83 med flera bjöd alla på galna dansformationer. Till Sofia Karlsson fick jag känna mig riktigt blödig och släppa en tår samtidigt som jag nynnade på Flight of the Conchords..."I'm not crying, I'm just cutting onions".

Jag vet att jag brukar använda mig flitigt av "ja, man är ju inte 20 längre" men här var väl egentligen första gången som det verkligen passade in. Känns ju hemskt att säga att man vid 21 års ålder känner sig medelålders till skillnad från de omkring, då har man hamnat fel. När jag, Carro och Bella gick förbi ett tält med ett gäng teens ropar de efter oss varpå vi svarar något i stil med, "lammkött ain't for us". Till svar får vi "vi är artooon". Ut ur mig kommer utan att jag kan stoppa det såklart "ja men man är ju inte 20 längre" och blixtsnabbt kastar en av de i ansiktet på mig "HA, du har ju aldrig ens varit 20". Där satte vi punkt.

När jag tänker på helgen med Fred och kärlek och två nätter i tält ser jag hur vi på lördagens morgon kommer upp och det fortfarande är lugnt omkring oss bland tälten där alla är döda efter gårdagens upptåg. Vi sätter oss och har det fint i några solstolar och under ett parasoll och tunar in Melodikrysset på p4 som sig bör en härlig lördag morgon. Ut över campingen skrällar Anders Eldemans stämma ut och hittar på kluriga frågor om hunden Lurvas och en instrumental "Du är min man". Samtidigt lägger någon vid vårt tält en patiens och gårdagens tidning ligger framme för frukost läsning. Livet är allt bra härligt.



Båt är bra fint. Efter en dag vid Playa del Skuthamn tog Karlsson med oss ut i sin skuta. Som ett barn på julafton så testade jag vattenskidor. Kul som attan men jobbigt som bänkpress. Så träningsvärken har suttit där den hör hemma kan man minst säga. Tack vare ett gäng översociala vänner så blir det mycket badande och jag är den första att haka på. Hoppas, hoppas bara att vädret håller i sig nu till semestertiderna som de säger över kaffet på jobbet.