För att liva upp den dystra och regniga sommaren hade jag tänkt bära en blommig riktig sommarklänning till jobbet. Ett gammalt loppisfynd som passar en sommar som denna. Numera en ballongklänning där jag tagit bort allt som påminner för mycket om lekisfröknarnas examensklänningar från -92 vilket innefattar axelvaddar, ner till vaden-längden samt 2 dm långa ärmar. För att vädra den hade den hängt ute på balkongen alltför länge för att göra den för fuktig och kall för att ha på sig. Jag brukar värma mina strumpor i micron när de är fuktiga så för lat för att gå till torkskåpet så började jag mickra klänningen. Efter en omgång var den väldigt varm men fortfarande för fuktig för att ta på sig. In en omgång till blev det och jag gick ut för att hämta tidningen för att ha till min macka och fil o flingors tallrik. När jag kommer in känner jag en mystisk lukt som inte är leverpastej eller musli. Jag slänger mig mot micron och river ut klänningen men försent. Den har redan börjat ryka och de brända hålen ger mig en förklaring till den otrevliga lukten. Så nu vet jag inget aluminium, metall, ägg eller klänningar i micron...
Jag har nog kommit på mitt sätt för att bli känd. Allas drömmar är ju att få stå på scen och bli en stjärna. Jag har hittat min nisch, luftgitarr-spelare. De har haft air-guitar VM i Finland, vilket jag tyvärr missade. Men nu blir det till att träna så att jag kna ställa upp i nästa SM och sedan bara fortsätta klättra upp mot toppen!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment