"Jazzbyxan"

Jag har gått på golfbanan, yes! Så nu får Tiger se upp för min sving.

Tog mig också i kragen och var ute och joggade. Det flöt på rätt bra men på vägen hem blev jag omkörd av en moped. Oftast är det ju småkids men inte den här gången. En man med en hjälm som påminde om en farthjälm och framför allt iförd jazzbyxor i stil med de från redskapsgymnastiken -98. Glansiga och fladdriga flög de förbi mig. Men efter några hundra meter hade han stannat och fipplade lite på sin moped. Efter att jag sprungit om körde han efter mig och gjorde samma sak två gånger till. Mitt hjärta började springa snabbare än mina ben och jag började föreställa mig olika scenarion där jazzbyxemannen förföljer mig överallt. Jag börjar planera flyktvägar och funderar på att ändra min joggingrutt för att förvilla "Jazzbyxan". När jag springer om honom ännu en gång har han svängt in på en väg och stannat och kikat efter mig. Eftersom "Jazzbyxan" redan svängt in och jag fortsätter rakt blir han tvungen att bryta sitt förföljarmönster men han slänger en blick efter mig som jag inte kan låta bli att vända mig om och titta efter, man ska inte men kan inte låta bli. När han försvunnit utom synhåll märker jag vad långt jag sprungit och vad lätt det gått. Så nu vet jag vad som behövs inför nästa löprunda, en potentiell våldtäcktsman som förföljer mig för då springer jag som den värsta kenyanen. Nästa gång hoppas jag på en med body eller i alla fall benvärmare, gillar vekrligen inte jazzbyxetyget, det förföljer mig i mina mardrömmar...

Vad är grejen med all-inklusive?

Så jag var till Stockholm och vilken kväll vi fick. Vi tog emd oss grillad kyckling, kräftstjärtar, grekisksallad, jättecouscous, vin you name it och satte oss på Apberget. På Långholmen vid vattnet, mitt emot Kungsholmen och med utsikt över ett Stockholm i solnedgång, bättre än så kan man inte ha det. Karin och Ida blev ett utomordentligt sällskap även om Karins bror utnämnt platsen till Stockholms mest romantiska. Att Sandra dök upp lite senare gjorde kvällen om möjligt bättre.



Tyvärr kom också en lördag... och med den också en sjukdom. Jag vet inte om det var en lätt variant av svininfluensa, ren utmattning eller någon konstig kombination, kass var jag i alla fall. Vi flanerade ner mot Gamla stan för att möta upp Ida som åkt via centralen med sin väska. Innan vi möttes hade Ida kommit bakom några poliser nere i en tunnel. När männen börjat fingra på sina vapen i uniformen och bad Ida att stanna där hon var, började hon väl ana att något inte var som det skulle. Plötsligt blev det bara ett "SPRIIIIING" till Ida så hon och en kille till fick göra en helomvändning och springa för kung och fosterland ifrån poliserna som nu dragit upp sina pistoler. Som tur var hade Ida dagen till ära ett par converse på fötterna. Annars ser jag framför mig hur hon springer ut ur tunneln i 15 cm-stiletter och en polis kommer bakom för att rädda henne. Precis när han slänger sig mot henne för att skydda henne, sprängs bilen bakom och de tumlar ner i gräset på sidan av vägen. Nej för mycket Hollywood action här känner jag. Sprang gjorde Ida i alla fall och vi var väldigt lyckliga att se henne välbehållen när vi möttes upp.

Från en kär kvinnlig arbetskamrat apropå resmål utomlands kom den här konversationen. En ung kille på jobbet var sugen på att båtluffa runt i Kroatien och tänkt ta med sig ryggsäcken och se var varje natt blir. Efter att den kvinnliga arbetskamraten lovordat Kroatien till killen och sedan tillkännagett att hon ska till Turkiet i slutet av sommaren undrar vi frågande varför hon inte åker till Kroatien igen om det nu var så bra. "Nej du vet jag vill aldrig åka till samma plats två gånger..vill se nåt nytt" Okej nej det förstår man ju, instämmer vi...Hon fortsätter med att..
"Jag åker aldrig till ett EU-land och det måste finnas all-inclusive, nej ni vet jag vägrer å åka annat än all-inclusive längre, de ä så braa".

Yrväder till frisyr

Svårt det här med hår. Jag har hela mitt liv förbannat mitt lockiga och alltför tjocka hår. När jag tog mitt steg ut ur tonåren tog jag nog också ett steg ifrån mitt hårkomplex. Så efter 20 år kunde jag acceptera det. Nu är då frågan när man har haft en frisyr så vill man ju förnya. Gör jag det ljust vill jag snart ha det mörkt igen och vice versa. Det verkar som om det är förändringen som ger kicken. Hur klipper man då ett lockigt hår.. För att få idéer googlade jag självfall och hoppades på inspiration.
Det här var det jag hittade och hur det blev med inspirationen vet jag inte men om jag ska till frissan kan jag i alla fall ta med mig nåt att ivsa hur man inte vill bli att se ut så har en risk eliminerats.

Frisyren är osäker men hösten är klirrad. Pol-kand, det kan nog bli nåt det där. Statsvetenskap på heltid, jag tror jag kommer falla för det men man vet aldrig. Är lagomt glad på det svenska antagningssystemet. Min franska franskakurs räknas nog inte till universitetet i Sverige. En franska steg 3, 10 år gammalt går bra men en termin i Frankrike för 2 månader sen är lite för klent. Nej de tycker vi inte om!!

Idag -> mot Stockholm. Iväg från jobbet och slänga sig på tåget och ta pulsen på storstan. Karin är där och jag och Ida passar på att hälsa på henne, hoppas på ett möte med Sandra och gärna en snabbvisit av Victoria. Många förhoppningar på helgen, får se vad den ger, massor med största sannolikhet.

Micro är överskattat!

För att liva upp den dystra och regniga sommaren hade jag tänkt bära en blommig riktig sommarklänning till jobbet. Ett gammalt loppisfynd som passar en sommar som denna. Numera en ballongklänning där jag tagit bort allt som påminner för mycket om lekisfröknarnas examensklänningar från -92 vilket innefattar axelvaddar, ner till vaden-längden samt 2 dm långa ärmar. För att vädra den hade den hängt ute på balkongen alltför länge för att göra den för fuktig och kall för att ha på sig. Jag brukar värma mina strumpor i micron när de är fuktiga så för lat för att gå till torkskåpet så började jag mickra klänningen. Efter en omgång var den väldigt varm men fortfarande för fuktig för att ta på sig. In en omgång till blev det och jag gick ut för att hämta tidningen för att ha till min macka och fil o flingors tallrik. När jag kommer in känner jag en mystisk lukt som inte är leverpastej eller musli. Jag slänger mig mot micron och river ut klänningen men försent. Den har redan börjat ryka och de brända hålen ger mig en förklaring till den otrevliga lukten. Så nu vet jag inget aluminium, metall, ägg eller klänningar i micron...

Jag har nog kommit på mitt sätt för att bli känd. Allas drömmar är ju att få stå på scen och bli en stjärna. Jag har hittat min nisch, luftgitarr-spelare. De har haft air-guitar VM i Finland, vilket jag tyvärr missade. Men nu blir det till att träna så att jag kna ställa upp i nästa SM och sedan bara fortsätta klättra upp mot toppen!