Pajas på timlön

Så där ja, då var platsen Oslo.

Första mötet med Norges metropol var minst sagt smickrande. Kommer på söndagskvällen ut ur järnvägsstationen nedtyngd av väskor med saker jag egentligen lika gärna kunnat lämna hemma. Där möts jag av diverse knarkaffärer som utbyts och mycket annan handel som jag gärna lämnas utanför. Oslo har dock många fler och soligare sidor än Jernbanetorget har att visa och de har jag nu med några dagar i bagaget fått erfara.

Anmälde mig vid ett bemanningsföretag och fick hoppa in och jobba samma dag på en middag för en geologiskkonferens. Dagen därpå började stressen krypa fram hos mig och jag gick in och störde varje café eller affär som jag tyckte passade mig och frågade om "dere trenger personal". Fick napp på United Bakeries och fick komma på intervju samma kväll. Var lite nervös eftersom man inte vill verka dum när man inte förstår norskan, till min skräck upptäckte jag att en av de på cafét var dansk, som om norskan inte räckte. Men, men det gick bra och vi avslutade mötet med glada miner trots en del missförstånd.

Nästa dag hade jag blivit inringd att jobba på en kantin. Hade blivit tillsagd att infinna mig på bemanningsföretagets kontor klockan kvart i 7. Eftersom jag var osäker på tiden gick jag hemifrån vid 6 och blev på tok för tidig. Fick sitta en halvtimme och vänta på att tiden skulle gå nere i Jernbanetorgets tunnelbanestation eftersom det regnade ute. När jag sitter där och känner mig lite dum över att låtsas vänta på ett tåg fast jag egentligen inte gör det shufflar min ipod fram en låt som om den var shufflad av Gud himself.

För plötsligt brister Anders Wendin, Moneybrother ut i... "Varje daaag, en pajas på timlön...ett bemanningsföretaaag" Och även om jag hade haft en väldigt kort karriär så kände jag mig träffad.

Väl på plats hade jag lite svårt att komma in i gänget bland mest 30plusare som jag inte förstod vad de sa eftersom de pratade på något baltspråk. Lite senare visade det sig dock att de bara bröt på norska.

Lyckades i alla fall till min stora lycka kamma in en heltidstjänst på United Bakeries och började där idag. Det var lite stressigt men precis som det ska vara på ett bageri. Blev lite fundersam när en kund kom fram och frågade efter rundstykke till barn. Efter en del funderande gick jag till en norsk tjej som jobbade på café och frågade var sugrör fanns och för att dubbelchecka att jag hade koll på situationen, vad sugrör hette på norska. När hon svarade sugrör, insåg jag mitt misstag och fick gå tillbaka för att fråga kunden igen. Till min kollegas mycket roade reaktion kom jag på att hon menat frallorna vi säljer och fick på sätt ge hela mitt caféteam ett gott skratt.

Nu när jobbet är fixat är nästa mål att ta sig i mål på lördagens spurt på söder i Stockholm.