Indien har hela spannet

Imorgon rullar vi från Chennai och vi rullar inte lite, 36 timmar är det beräknat, från sydliga Chennai till heliga Varanasi. Vet inte riktigt vad vi har att vänta i Varanasi, har hört både gott och ont men framför allt att det är staden dit alla hinduer vill åka för att dö. Nu är ju inte det vårt mål förstås men det ska bli mycket intressant att se Ganges och allt där till.

Den här veckan har präglats av olika barnhemsbesök. Vi fick följa med Peter, en socialarbetare på hembesök till en del barn som går på en skola för barn som inte har råd att betala dyra pengar för utbildning. När vi gick där från den ena familjens enrummare till nästa som bodde i en hydda utan ström så var det en sak som var slående. Alla var så oerhört glada, tacksamma och givmilda. Trots att de lever längst ner i samhället så var deras första tanke när vi kom att ta fram den lilla pengapåsen de hade som skramlade av mynt och springa iväg och köpa något åt oss. För mig känns det så konstigt att de är så givmilda trots att de har så lite. I Sverige är det ju oftast så noga med pengar, notor ska delas, ja allt ska vara rättvist men här är det inget snack om saken att man bjuder. Många är frågvisa men svaren på frågorna jag får blir ofta att jag svävar lite från sanningen. För hur ska man förklara ett sabbatsår till en indier som hela livet kämpar för att få plugga på college. Frågan om jag är gift eller "my fathers name" är ju desto lättare men känns ju för mig väldigt konstiga.

Ska väl erkänna att jag även gjort en del annat i veckan. En fransk förening ordnade en spelning med en fransk trio som spelade "gipsy jazz" och det var kul att se, mitt i allt indiskt. På evenemang som det cirkulerar alltid Chennais kändispress. De som hamnar på vimmelbilderna här är inte bara TV-kändisar utan även "expats" (västerlänningarna som bor i Chennai) är också ett hett byte för fotograferna. Så i gårdagens Chennai upplaga av "The times of India" kunde vi se oss själva mingla bland stadens societet.

Jag kommer onekligen att tänka på vitsen att i Indien får de lägre kasten arbeta medan överkasten bara ligger på sängen och latar sig. Och när jag ser tillbaka på den här veckan så känns det faktiskt väldigt träffande.