Åter till Orienten

Så var jag åter tillbaka till Indialand. Det kändes behagligt bekant att glida ner för rulltrappan på flygplatsen och se två vita armar tillhörande mina föräldrar, frenetiskt vinka i havet av mörka kalufser. Likaså att vid väntan på väskorna få kämpa sig fram till bandet eftersom linjen på golvet här verkar betyda att det är förbjudet att befinna sig bakom den istället för framför som på många andra flygplatser i världen. Det är konstigt att även om man förväntar sig ett varmt klimat blir chocken alltid lika stor när man kliver ut i den mörka natten och hettan slår emot en som en vägg. När man då också måste hålla god min inför alla nyfikna indier känns det ofta ännu mera klibbigt längs med ryggen och den där ylletröjan som varit så varm och skön vid morgonens frost och på flyget känns nu lite för mycket får för min smak.

Idag fick jag och Sara oss en promenad i Chennais gatumyller och man slutar aldrig att förundras över varifrån alla människor kommer och vart dom är påväg. Det verkar vara en ständig förflyttning av alla eller så är det bara en himla massa folk och även om det bara är en bråkdel som är on the go så blir det väldigt, väldigt många.

Under kvällen besökte vi Kapleeswarartemplet och eftersom det är en stor högtid här fick vi uppleva templet i sitt esse. Gudar tvättades, blommor pyntade marken och musik spelades. Lite som julskyltning i Sverige med fina glittrande saker till försäljning, neonskyltar, sång och gubbar i skägg, fast deras "julskyltning" hade lite mera religiös touch på det hela än vad vår har.

Jag känner i alla fall att det hela har varit ett mycket kärt återseende.