Vid anländandet till Indien syntes inte så många spår av de hårda bombtiderna. Utanför flygplatsen satt en man med automatvapen gömd bakom en borg av sandsäckar annars var allt som vanligt.
För första gången under hösten skulle jag få avnjuta svensk mat och julmat till råga på allt, om jag längtat. Kunde med indiska råvaror i alla fall bidra med rödbetssallad och kola. Tyvärr föll kolan på att den fick ätas med aluminumfolie annars fick man låta bli hela kolan eftersom jag glömt fettet. Julmaten var riktigt god men tyvärr kunde jag inte behålla den särskilt länge. På juldagens morgon gick det inte längre, julmaten strejkade och kom upp lika fort som jag slängt i mig den. Jag måste lägga till att det var nog inte julmatens fel utan en indisk restaurang da’n före doppareda’n.
Mellandagarna spenderades vid Indiens sydspets och i Kerala. Vid syspetsen var det fullt med indiska pilgrimsvandrare som shoppade järnet och i Ernakulum i Kerala såg vi en livlig lynchningsmobb. På vägen till tågstationen passerade vi i mörkret en grupp maskerade män som med facklor drog fram mellan husen och jag hörde de skandera ut sin ilska i kör. Jag märkte att vår chaufför tryckte lite extra på gasen när vi passerade de och jag var inte den som motsatte mig det direkt.
Nyåret firades in på Madras club och det firades på bra. Livebandet körde på med klassiker från de senaste fyra årtiondena men till en början under middagen var den stora danssalen ganska öde. När jag gjorde ett återbesök någon timme före tolvslaget möttes jag av ett dansgolv jag tidigare aldrig upplevt. Unga i min egen ålder skakade järnet ihop med tanter och farbröder som lätt skulle kunnat vara min mormor eller farfar. En del var helt galna och vare sig det var indisk musik eller dunkande techno så rörde sig armarna och fötterna på de i rörelser som numera är mina måsten på dansgolvet. Plötsligt tystnade musiken och bandet säger på sin indiska engelska, "Do you know what time it is?...It's twelwe o'clock.. Happy new year.." Då vänder jag armen för att se vad klockan är, men den är bara fem i tolv fastän hela festen redan firat in det nya året och fyrverkerierna börjar gå av. Men det är typiskt Indien, det är inte så noga till skillnad från Sverige där man räknar exakt när det nya året slår in. Jag har inte tagit mig an några nyårslöften men jag tycker det nya året verkar lovande hittills.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment